Chloris chloris chloris

I fredags (8.2) blev det lite dokumentation av vad som rör sig vid gårdsmatningen. Domherren fick ta plats i förra inlägget.

En ensam grönfinkhane dök upp och knaprade frön några minuter innan han försvann igen. Den här vintern har grönfinkarna hittills inte besökt matningen i någon större numerär.

Om jag ska dra samma innehåll i det här inlägget som i föregående domherre-dito blir det som följer.

De totalt fem arterna släktet Chloris är likt domherrarna (släktet Pyrrhula) begränsade till Europa och Asien. De ingick tidigare i släktet Carduelis men ansågs så småningom vara en monofyletisk grupp som förtjänar egen släktstatus.

Den europeiska grönfinken (Chloris chloris) är med några undantag begränsad till Europa. Nominatformen C. c. chloris (Linné 1758) har sin utbredning i norra Europa och österut sträcker den till Uralbergen. Nio andra underarter är erkända och de återfinns följaktligen utspridda på övriga håll i Europa och intilliggande områden som norra Afrika (Marocko & Algeriet) samt mellanöstern. 

I Kazakhstan, Kyrgyzstan, Tajikistan och Afganistan finns en underart (C. c. turkestanica) som är geografiskt åtskild från övriga.

Resterande arter i släktet återfinns i Östasien (tre st) och i Himalaya (C. spinoides)

Referenser:

HBW and BirdLife International Illustrated Checklist of the Birds of the World.
Volume 2. 2016. Passerines. p 762