måndag 31 december 2018

2018. Vargar, klimat och skräntärnor

2018 häckade rödstjärtarna återigen i trädgården. Det var ett kärt återseende efter uppehållet 2017.

1.7 hoppade ungarna omkring och lät sitt nära-kortslutningen-elektriska knaster ljuda ut i buskagen.


Året har väl varit sisådär ur naturupplevelsesynpunkt. Jag har helt enkelt inte varit så enormt aktiv med att samla intryck, observationer eller timmar i spenaten - åtminstone inte jämfört med 2017.
Mitt "observationer-i-trädgården-projekt" är nu uppe i 576 arter. Fjolårets siffra låg på 516 och därmed har jag inte adderat mer än 60 trädgårdsarter detta år.

Några exempel på totala artobservationer i trädgården.
Spindeldjur: 84 arter (7 nya arter 2018)
Insekter: 420 arter (51 nya arter 2018)
Fåglar: 43 arter (inga nya under året)
Däggdjur: 7 arter (inga nya under året)

I egentlig mening inga stora siffror att tala om. Har under året noterat att en del andra entusiaster ägnat sig åt samma typ av projekt och ganska snabbt kommit upp i 1000 arter i sin trädgård. Nu har jag varken koll på hur de trädgårdarna ser ut, var de är belägna eller om personerna i fråga är pensionärer och hur de samlar sina observationer.
Min gissning har också hela tiden varit att jag utan problem torde kunna komma upp i kanske 1500 arter i den här trädgården och att det därefter kan börja bli glesare mellan nya observationer. 

Den riktiga nyckeln för snabbare resultat är förstås fällor. Sådana har jag inte använt och det närmaste jag kommer dem är insamling av självdöda kräk i vattentunnor, vid fönster och nu även i växthuset som är ett tillskott i trädgården. Senaste månads stekelinlägg här på bloggen är resultat av den insamlingen. Det är förstås ingen snabb eller effektiv metod. Dessutom har jag oftare räddat krypen genom att lyfta dem ur tunnan eller flytta dem från fönstret än vad jag har hittat döingar. De räddade krypen har jag inte kikat närmare på.

För min del ska också hela denna observationsinsamling vara ett nöje och en slags "safari". Det skulle helt enkelt bli mycket jobb med att hantera fällor och ta vara på insamlat material. Det är jag i nuläget inte beredd att börja med.

Sedan är det läge att åter igen påminna sig själv om att dylik aktivitet inte är någon tävling.
Observationer samlar jag förstås även utanför trädgården. De flesta kommer givetvis sakteliga in på bloggen.

För ett år sedan innehöll bloggen 635 olika djurarter och nu ska här finnas 717 stycken om jag räknat rätt. Därmed har 82 nya arter letat sig hit under året. Det är också lite lägre än 2017 då siffran var 116 arter. 

Statistik för statistikens skull.



Enstaka annat ur året 2018.

Varg.

Hela första tredjedelen av året blev galen vargcirkus. Debatterna slirade iväg rätt in i absurdum innan de ens hann börja och HSS-Medias (tidningarna Vbl, ÖT och Sydösterbotten) rapportering tappade snabbt saklighet. Kulmen nåddes i live-sänd intervju med en påtagligt förvirrad Kaj Granlund vars orerande tydligt avslöjade konspirationsvurm och gravt selektiv faktakoll. Hans helhetsresonemang fungerade liksom bara inte. 

Bild från HSS-Medias video





















.
Sannolikt lär början av 2019 också betyda vargobservationer och mediadebatt så snart vargspåren hittas i snön.


Klimatsnacket skruvades upp.

Sommaren var som bekant lång, varm och torr. Visserligen väder men samtidigt en direkt koppling till klimatet som 2018 verkligen lade sig tungt över nyhetsåret. Speciellt under andra halvan.

Redan sommarvädret drog igång klimatsnacket och därefter (oktober) släppte IPCC sin rapport "SR15" vilken visar det allvarliga läget. Ungefär samtidigt seglade Greta Thunberg upp som en både älskad och omstridd galjonsfigur för aktuell klimataktivism. Greta kom även att figurera på FN:s klimatmöte COP24 i Katowice där hon talade med världsledare och även inför församlingen.

Bild från YouTube
.
I trolldebatten på sociala media framställs Greta Thunberg ofta som ett oförstående barn framknuffat av föräldrar och övriga klimathysteriska vuxna. Att Greta står på egna ben, fattar egna beslut och vill driva frågan baserad på att det är hennes egen framtid som står på spel är inte klimattrollen intresserade av. Hon är helt enkelt för jobbig för dem. Hennes aktivism har renderat världsomspännande rubriker som rubbar trollens normala vardagsmönster på för dem svårhanterligt sätt. Att hon dessutom är en flicka med mod lär salta såren betänkligt.

Det faktum att hon skolstrejkar varje fredag för att stå på Mynttorget utanför Sveriges Riksdag är också en nagel i ögat. Även en hel del svenska politiker kritiserar henne för skolstrejken och menar att hon borde sitta i klassrummet och lära sig något i stället. Under strejken läser hon in de skolämnen hon missar pga. frånvaron och samtidigt studerar hon klimatfrågorna i sådan utsträckning att hon numera besitter långt större insikter än vad absoluta merparten av hennes belackartroll kan ståta med.

Svenska YLE har kört många klimatrelaterade artiklar och även där har det förstås varit fullt hålligång på debattfronten. Fortsättningsvis är det dock samma uttjatade och slitna argument som ska stötas och blötas i oändlighet. Konspirationsteorierna ligger som en tung våt filt över hela ämnet och vetenskapsfrågorna genomsyras tydligt av politiska ståndpunkter. 

Det krävs inte höga IQ för att prognostisera klimatet som en ännu större snackis 2019. Den här bloggen ska röra och föra en del i ämnet också.


Tjuvskytte.

En del läsare noterade antagligen det här inlägget (18.10) där jag redogjorde för en ung skräntärnas öde. Efter några dagar hade inlägget nått ut en bit i etern och dök upp här och var på bl.a. Facebook och Twitter. BirdLife Sveriges tidskrift Vår Fågelvärld publicerade en kort artikel kring händelsen i nr 6.2018.

I går (30.12) hade även ÖT och Vbl en artikel om det hela.

Jag har ju gått omkring och funderat lite över vad som hände med Eviras polisanmälan. Det tog ÖT-redaktionen reda på och det korta svaret ses här:

Förundersökningen är i stort sett nerlagd. Nu utgår jag från att mina kontaktuppgifter fanns med i Eviras polisanmälan och jag har väntat på att polisen skulle höra av sig. Det känns liksom aningen märkligt från min sida sett att hänga på deras dörr. Uppenbarligen är det det man bör göra.

Vad som hänt är ju nämligen nu att polisen uttalar sig i pressen med orden att de inte vet var fågeln blivit skjuten och vilka förhållanden som rådde. Allt som hade krävts från polisens sida är ett telefonsamtal. Polisen får uppgifter om att en skjuten skräntärna hittats men deras förundersökning underlåter att ta reda på var brottet begåtts. Polisens uttalande om att de "inte sökt så mycket" är en slags underdrift. De har inte sökt alls får man väl konstatera. Så är det säkert med lågprioriterade brott begångna av vuxna(?) människor med skjutvapen.

Under ÖT-artikeln dyker ovanstående kommentar upp. Svaren på lokalpolitikerns och verksamhetsledarens spännande frågor hoppar spontant fram ur min skalle som vattenmolekyler ur en gejser. Jag har i och för sig också frågor kring hans frågor. Men jag tycker att hans kommentar är så underbar att den måste få trona i eget majestät ovanför alla de obesvarade frågor den skapat. Varje svar eller tilläggsfråga förminskar kommentarens storslagenhet och frågeställarens briljanta insinuationsförmåga.

Har även fått ta del av lite lokal debatt efter ÖT-artikeln. Det är uttalanden som kunde vara ganska väntade från vissa håll. Även det får jag väl återkomma till i början av 2019.


Så... det var tre ganska olika rubriker vilka bloggen behandlat under året och som alltså även lär vara på tapeten 2019.

Nu ska vi snart ta del av befolkningens önskan om att få fira det nya nya året genom att effektivt sprida tungmetaller i närområdet. Det är snart bara fem timmar kvar till tolvslaget men en del krevader kan redan höras.

Gott nytt år! ...eller god fortsättning (beroende på när du läser detta).
önskar bloggredaktionen.


söndag 30 december 2018

Spilomena differens (?)

Från tre inlägg med grönglänsande glanssteklar hoppar bloggen här över till en rovstekel (fam. Crabronidae).

Stekeln har en kroppslängd på ganska exakt tre millimeter och är därmed en av de mindre modellerna i familjen.

Det är relativt problemfritt att komma fram till en bestämning av släkte. Merparten av de rovstekelsläkten vi har här uppe i norr uppvisar specifika utseendemässiga karaktärer. Dessutom underlättas det av att rovsteklarna inte existerar i en miljon underfamiljer och släkten likt flera av de parasitoida steklarna.

Släktet är i det här fallet Spilomena. Det ser man bland annat på vingarnas indelning och det stora vingmärket i kombination med antennernas position samt något utstående clypeus (munsköld).
Vi har sex stycken "listade" arter i Finland. Själva artskillnaderna blir lätt knepiga att upptäcka på dylika småkryp men några bestämningsnycklar finns tillgängliga. Enligt en re-evaluering av Veli V. Vikberg (Entomologica Fennica 2000)1 tycker jag mig se att det här ska röra sig om arten Spilomena differens. Stekeln är upplagd på Hymenopterists forum med det namnet som förslag på art. Hittills har ingen opponerat sig. 

Mätning av huvudets form samt olika avstånd och längdförhållanden mellan huvudets enskilda delar är en möjlig väg att gå. Det är dock en metod jag inte använt mig av. 

Om jag inte cyklat kapitalt i diket ska raden gropar längst fram på Mesoscutellum (till höger i bilden ovan och i mitten på bilden nedan) vara kännetecknande för två av de sex (finländska) arterna. Sedan ska det enligt Vikberg gå att skilja dem åt genom att studera en rad fåror bak på Mesoscutum (den stora "ryggskölden"). Dessa fåror är täta hos S. differens och glesa hos S. curruca.

Dollfuss (1989)2 håller S. differens och S. curruca som synonyma (samma art) trots att Blüthgen (1953) höll dem som separata arter. Detta ger en fingervisning kring svårigheterna med dessa småkryp, samt hur mycket vi har kvar att upptäcka och kategorisera i faunan runtom oss. Varför måste vi veta då? Dels handlar det om möjligheten att förstå så mycket som möjligt av vår omvärld och hur alla ekologiska pusselbitar hör i hop. En art eller två arter är väsentligt att ha koll på eftersom respektive art sannolikt är anpassade efter olika levnadssätt. Ju mer vi människor petar i vår natur och rubbar naturliga ekologiska system, desto mer riskerar vi söndra den väv ekologin består av och som även vi människor är beroende av när allt kommer kring.

Exempelvis nämner Blüthgen (1953) att S. curruca påträffats samla bladloppor (Hemiptera, fam. Psyllidae) till boet. Om detta är en korrekt observation betyder det alltså att de två nämnda likartade steklarna föder upp sin avkomma på helt olika byten och att de är beroende av lite olika levnadsförhållanden. Samtidigt påverkar de också lite olika näringskedjor och fyller därmed inte samma plats i ekosystemet.

Nu måste jag ju medge att de nämnda fårorna på mesoscutum är högst subtila och att de syns för att man tror sig veta att de finns där. Därav dras jag med en viss osäkerhet i frågan. Skulle gärna se bra bildmaterial av Mesocutum på båda arterna för att få en idé om hur det verkligen ser ut. I Vikbergs papper är det beskrivet genom enkla linjeteckningar.

Antennernas fästen är långt fram på ansiktet och munskölden bildar nästan en karakteristisk "näsa".

Käkarna är förhållandevis långa precis som hos nästan alla rovsteklar. Käkarna ska fungera som verktyg för forslande av byte till bohålan. Släktet Spilomena har huvudsakligen trips (Thysanoptera) på menyn och S. differens är inget undantag. Enligt Bitsch et al. (2001)3 samlas tripslarver till bokamrarna som är anlagda i små ihåligheter av vedlevande skalbaggar.

På finska heter släktet ripsiäishukat. Det är väl ungefär tripsvarg direkt översatt till svenska om jag inte har helt fel. Svenska trivialnamn finns inte för släktet än. Spilomena differens heter uurreripsiäishukka och då blir det kanske något i stil med "fårad tripsvarg". Ge gärna tips på bättre översättning.

Funderar man på ordet varg i namnet så är det bara att jämföra med Philanthus triangulum som ju heter bivarg på svenska och mehiläishukka på finska.

Enligt observationsmarkeringarna på laji.fi är det bara S. curruca, S. enslini och S. troglodytes som påträffats högre upp i landet. Nordligaste inrapporteringen för S. differens är gjord något öster om Jyväskylä. Men jag är ju fortfarande aningen osäker på min artning.

Familjetillhörigheten varierar också. Numera verkar fler instanser hänföra släktet Spilomena till underfamiljen Pemphredoninae i familjen rovsteklar (Crabronidae) precis som jag gjort här. Laji.fi följer en tidigare indelning där Pemphredonidae har egen familjestatus. Släktet har även förts in under familjen Spechidae (grävsteklar), men så har det också skett ganska stora omfördelningar bland underfamiljer och släkten just i familjerna Crabronidae och Spechidae den senaste tiden. Det lämnar jag dithän eftersom jag inte satt mig in i de frågorna.




Referenser:

1. A re-evaluation of five European species of Spilomena with a key to European species and relevance to the fauna of North Europe, especially Finland (Hymenoptera: Pemphredonidae)
Veli V. Vikberg
Entomologica Fennica. 24.3.2000

2. Eine Revision der Gattung Spilomena Shuckard der westlichen und zentralen paläarktischen Region (Hymenoptera, Spechidae)
Hermann Dollfuss 
Ann. Naturhist. Mus. Wien. 88/89 B 481-510. November 1986

Jacques Bitsch et al.
2007 Fédération Française des Sociétés de Sciences Naturelles Première édition, 2001
ISBN  978-2-903052-28-7


torsdag 27 december 2018

Miscogastrinae

Julhelgen är kanske över men julen är i allra högsta grad kvar. Därför fortsätter jag med julbling i form av representanter ur överfamiljen Chalcidoidea (glanssteklar).

Givetvis är jag endast ytlig av mig och kopplingen mellan steklarna och julen är blott och bart baserad på glans och glitter.

Likt de tidigare grönglänsande steklarna jag lagt upp denna månad är den här insamlad i växthuset. I oktober placerade jag ut ett antal skivor uppe i taket och med dem kunde jag fånga upp döende insekter uppe vid glastaket.

Längden är ganska exakt tre millimeter. Tyckte det borde vara relativt lätt att komma fram till släkte då den uppvisar en hel del detaljer som ser förhållandevis specifika ut.








Det hjälpte inte och jag lade upp bilderna på Hymenopterists Forum för att få experthjälp.
Många minuter hann inte gå förrän släktet Lamprotatus nämndes i kommentarsfältet.

Gissningen verkar vara kvalificerad men det är ändå för tillfället osäkert om man vågar sträcka sig längre än underfamilj Miscogastrinae.

En nyckel för dessa finns tillgänglig och i något skede ska jag försöka traggla mig genom den. Jag uppdaterar inlägget om eller när släkte och eventuellt art klarnar.

Uppdatering 13.1.2024: Lamprotatus splendens, med visst frågetecken för arten.



onsdag 26 december 2018

Finglansstekel 2

Får önska god fortsättning och hoppas julhelgen varit (och är) rogivande och fin.

Lagom till julen kan jag kanske lägga upp denna glänsande stekel som verkligen skulle pryda sin plats i julgranen bland det övriga blingblinget. Tyvärr är denna stekel dock enbart 1,4 mm och därmed är det överhängande risk att man inte noterar den trots glans och fägring.

Stekeln är insamlad i växthuset samtidigt som släktingen i det här inlägget. De är båda representanter för familjen finglanssteklar (Eulophidae) men ingår i olika underfamiljer.

Det finns misstankar om att den här eventuellt är någon art i släktet Chrysocharis. Men underfamiljen Entedontinae inbegriper många närstående släkten och någon riktigt "nyckling" har inte skett än. En del prövansvärda nycklar existerar i alla fall och det är värt ett försök.

Färgerna torde rimligen handla ganska mycket om interferenseffekter - dvs. att det inte rör sig om pigment utan om ytans mikrostruktur som reflekterar lite olika våglängder beroende på ljusriktning, betraktningsvinkel o.dyl.

I många fall dyker de skimrande färgerna upp först när ljuset diffuseras. Diffusering innebär att ljuset från lampa (eller blixt) mjukas upp med något som sprider ljuset jämnare över motivet. I det här fallet är ljusdiffusorn två lager cellplast av den där varianten som ofta används som förpackningsmaterial runt små ömtåliga grejer. I kraftig ljussättning utan diffusor blir stekeln nästan svart och med starkt kontrasterande blänk som inte fungerar för fotografering.

Bilderna har inte getts större färgkontrast i efterbehandlingen. Det enda jag gör i bildediteringen är en viss beskärning, retuschering av sensordamm, justering av ljus-/mörkerkontrast för ökad återgivning av motivets detaljer samt lämpligt ökad skärpa i enlighet med bildformat.

Flera - kanske alla? - Chrysocharis-arter parasiterar på minerarflugor (fam. Agromyzidae). Bland övriga Entedontinae-släkten nämns t.ex. tripsar (Thysanoptera) och en del andra små insekter som offer.

Här är Laji.fi och deras sida för Entedontinae.

En smått viktig detalj för artning är utseendet på propodeum, som förenklat sagt är mellankroppens bakre del. Det insamlade exemplaret har dock vingarna vinklade så att jag inte kommer åt att fotografera propodeum bättre än så här. Möjligen river jag bort ena sidans vingpar för att få insyn. Lyckas jag få klarhet i släkte och eventuellt art lär jag väl göra ett tillägg här i inlägget framöver.

Edit 6.1.2019: Enligt Christer Hanssons Chrysocharis-nyckel (se referens nedan) såg det relativt bra ut för C. pubicornis. Fick nyss bekräftelse (via ombud) av Christer Hansson själv på att det är C. pubicornis


Revised Key to the Nearctic species of Chrysocharis Förster (Hymenoptera: Eulophidae), Including Three New Species
Christer Hansson
Journal of Hymenoptera research. Vol 4, 1995 pp. 80-98


torsdag 13 december 2018

Pteromalus sp.

I oktober samlade jag in några enstaka steklar som förolyckats i växhuset. Först ut på bloggen var en finglansstekel (fam. Eulophidae) i släktet Tamarixia och inte förrän nu har jag dokumenterat följande växthusdöing. 

Kroppslängden på denna vackert metallglänsande stekel är tre millimeter. Bakkroppen (Metasoma) har i kollapsat på ryggsidan när innandömet torkat ut. Det verkar vara en ganska typisk egenskap hos insamlade och nålade exemplar bland dessa steklar.

Stekeln tillhör familjen Pteromalidae (puppglanssteklar) och underfamiljen torde vara Pteromalinae.

Edit 14.12.2018: Ovanstående antagande stämde. Släktet är Pteromalus. Det ska eventuellt gå att nyckla sig fram till art men det har jag inte gjort än.





Ovipositorn är på dessa steklar inte lika intrikat utformad vid spetsen som t.ex. hos brokparasitsteklarna. Men sådant handlar förstås om vilken funktion ovipositorn förväntas ha, samt var, hur och i vad den ska operera.



fredag 7 december 2018

Poemenia hectica

Jag kör ju ingen julkalender här på bloggen det här året. Borde planera och påbörja en sådan på förhand. Annars blir det helt enkelt för tidskrävande om man ska fixa ett inlägg varje dag. Men jag har en drös insamlade steklar som sakteliga dokumenteras och förstås får dyka upp på dessa sidor vartefter. Med lite arbete lyckas jag säkert hålla inläggstempot i någorlunda synk med adventsljusstakens tändningsschema. Lovar dock inget.

"Insamlade steklar?" frågar läsaren nu - om läsaren är en sådan person som följer den här bloggen alltså.
"Du har ju skrivit att du inte samlar!"

Nej det gör jag inte heller - annat än i undantagsfall. Men din fråga är garanterat ett resultat av att du missat en del av mina senare inlägg. Jag har ju inget emot att samla in självdöda småkryp och den här stekeln är ytterligare en av de som dött fönsterdöden här hemma i snickeriet. Trycker man på etiketten Insekter - Steklar - Brokparasitsteklar hittar man flera nere i de äldre blogglagren.

Men vad har vi här då?

Stekeln har en kroppslängd på 10 mm och i aktern sitter en 7 mm lång ovipositor. Bilder av äggläggningsrörets "borrkrona" finns längst ner i inlägget.

Trots att jag samlat observationer av steklar - och gärna specifikt Ichneumonidae (brokparasitsteklar) - i ganska många år är jag än så länge inte särdeles bekant med alla underfamiljerna. Noterade omedelbart att den här inte tillhör någon av dem jag är bekant med sedan tidgare.

Jag gjorde några snabba sök bland brokparasitsteklarnas många underfamiljer och noterade att det troligen måste röra sig om Poemeniinae (vedhålsteklar).

Speciellt när jag kikade på bakkroppsskaftet/första tergiten (Petiolus) såg jag att likheterna var slående med hur det ser ut hos släktet Poemenia i nämnda underfamilj. Men mina ytliga efterforskningar inkluderade osäkerhet kring om andra släkten också hade motsvarande utseende på de detaljer jag inspekterat.

Givetvis slängdes upp stekeln på Hymenopterists forum. Poemeniinae bekräftades. Hade jag varit modigare i min gissning skulle jag också fått rätt på Poemenia. Dessutom fick jag den här gången art och rätta svaret på stekeln är således Poemenia hectica.

P. hectica har holarktisk utbredning. Jag har i nuläget inte hittat information om vad stekeln är känd parasitoid på i våra trakter, men ett svenskt examensarbete (1) i biologi (kring i Sverige förekommande vedhålsteklar) nämner att stekeln fångats i områden med döda lövträd. Troligen är vedhålslevande skalbaggar (larver) de huvudsakliga värdarna. Arten ska enligt ett koreanskt papper (2) även vara uppfödd på bl.a. någon Raphidia-art (fam. Raphidiidae. Ormhalssländor), ekvecklare (Tortrix viridiana), och snyltvedstekel (Xeris spectrum). 

Försökte få vettiga bilder av ovipositorns spets, men den är svårfotograferad då den är tunn och genomskinlig vilket gör att de inre formerna och färgerna i viss mån döljer den yttre skulpturala formen oberoende hur jag försökte ordna med belysningen.

Lateroventral bild (från sidan snett underifrån)

Lateral vy (från sidan)

Dorsal bild (ovanifrån)

Lateral.

Lateral. 



Referenser:

Jon Kanders
Uppsala Universitet 2009

Kyong-In Suh, Jong-Wook Lee and Won-Young Choi
Entomological Reseach Bulletin 29(2): 135-141 (2013)