Från tre inlägg med grönglänsande glanssteklar hoppar bloggen här över till en rovstekel (fam. Crabronidae).
Stekeln har en kroppslängd på ganska exakt tre millimeter och är därmed en av de mindre modellerna i familjen.
Det är relativt problemfritt att komma fram till en bestämning av släkte. Merparten av de rovstekelsläkten vi har här uppe i norr uppvisar specifika utseendemässiga karaktärer. Dessutom underlättas det av att rovsteklarna inte existerar i en miljon underfamiljer och släkten likt flera av de parasitoida steklarna.
Släktet är i det här fallet Spilomena. Det ser man bland annat på vingarnas indelning och det stora vingmärket i kombination med antennernas position samt något utstående clypeus (munsköld).
Vi har sex stycken "listade" arter i Finland. Själva artskillnaderna blir lätt knepiga att upptäcka på dylika småkryp men några bestämningsnycklar finns tillgängliga. Enligt en re-evaluering av Veli V. Vikberg (Entomologica Fennica 2000)1 tycker jag mig se att det här ska röra sig om arten Spilomena differens. Stekeln är upplagd på Hymenopterists forum med det namnet som förslag på art. Hittills har ingen opponerat sig.
Mätning av huvudets form samt olika avstånd och längdförhållanden mellan huvudets enskilda delar är en möjlig väg att gå. Det är dock en metod jag inte använt mig av.
Om jag inte cyklat kapitalt i diket ska raden gropar längst fram på Mesoscutellum (till höger i bilden ovan och i mitten på bilden nedan) vara kännetecknande för två av de sex (finländska) arterna. Sedan ska det enligt Vikberg gå att skilja dem åt genom att studera en rad fåror bak på Mesoscutum (den stora "ryggskölden"). Dessa fåror är täta hos S. differens och glesa hos S. curruca.
Dollfuss (1989)2 håller S. differens och S. curruca som synonyma (samma art) trots att Blüthgen (1953) höll dem som separata arter. Detta ger en fingervisning kring svårigheterna med dessa småkryp, samt hur mycket vi har kvar att upptäcka och kategorisera i faunan runtom oss. Varför måste vi veta då? Dels handlar det om möjligheten att förstå så mycket som möjligt av vår omvärld och hur alla ekologiska pusselbitar hör i hop. En art eller två arter är väsentligt att ha koll på eftersom respektive art sannolikt är anpassade efter olika levnadssätt. Ju mer vi människor petar i vår natur och rubbar naturliga ekologiska system, desto mer riskerar vi söndra den väv ekologin består av och som även vi människor är beroende av när allt kommer kring.
Exempelvis nämner Blüthgen (1953) att S. curruca påträffats samla bladloppor (Hemiptera, fam. Psyllidae) till boet. Om detta är en korrekt observation betyder det alltså att de två nämnda likartade steklarna föder upp sin avkomma på helt olika byten och att de är beroende av lite olika levnadsförhållanden. Samtidigt påverkar de också lite olika näringskedjor och fyller därmed inte samma plats i ekosystemet.
Nu måste jag ju medge att de nämnda fårorna på mesoscutum är högst subtila och att de syns för att man tror sig veta att de finns där. Därav dras jag med en viss osäkerhet i frågan. Skulle gärna se bra bildmaterial av Mesocutum på båda arterna för att få en idé om hur det verkligen ser ut. I Vikbergs papper är det beskrivet genom enkla linjeteckningar.
Antennernas fästen är långt fram på ansiktet och munskölden bildar nästan en karakteristisk "näsa".
Käkarna är förhållandevis långa precis som hos nästan alla rovsteklar. Käkarna ska fungera som verktyg för forslande av byte till bohålan. Släktet Spilomena har huvudsakligen trips (Thysanoptera) på menyn och S. differens är inget undantag. Enligt Bitsch et al. (2001)3 samlas tripslarver till bokamrarna som är anlagda i små ihåligheter av vedlevande skalbaggar.
På finska heter släktet ripsiäishukat. Det är väl ungefär tripsvarg direkt översatt till svenska om jag inte har helt fel. Svenska trivialnamn finns inte för släktet än. Spilomena differens heter uurreripsiäishukka och då blir det kanske något i stil med "fårad tripsvarg". Ge gärna tips på bättre översättning.
Funderar man på ordet varg i namnet så är det bara att jämföra med Philanthus triangulum som ju heter bivarg på svenska och mehiläishukka på finska.
Enligt observationsmarkeringarna på laji.fi är det bara S. curruca, S. enslini och S. troglodytes som påträffats högre upp i landet. Nordligaste inrapporteringen för S. differens är gjord något öster om Jyväskylä. Men jag är ju fortfarande aningen osäker på min artning.
Familjetillhörigheten varierar också. Numera verkar fler instanser hänföra släktet Spilomena till underfamiljen Pemphredoninae i familjen rovsteklar (Crabronidae) precis som jag gjort här. Laji.fi följer en tidigare indelning där Pemphredonidae har egen familjestatus. Släktet har även förts in under familjen Spechidae (grävsteklar), men så har det också skett ganska stora omfördelningar bland underfamiljer och släkten just i familjerna Crabronidae och Spechidae den senaste tiden. Det lämnar jag dithän eftersom jag inte satt mig in i de frågorna.
Referenser:
1. A re-evaluation of five European species of Spilomena with a key to European species and relevance to the fauna of North Europe, especially Finland (Hymenoptera: Pemphredonidae)
Veli V. Vikberg
Entomologica Fennica. 24.3.2000
2. Eine Revision der Gattung Spilomena Shuckard der westlichen und zentralen paläarktischen Region (Hymenoptera, Spechidae)
Hermann Dollfuss
Ann. Naturhist. Mus. Wien. 88/89 B 481-510. November 1986
Jacques Bitsch et al.
2007 Fédération Française des Sociétés de Sciences Naturelles Première édition, 2001
ISBN 978-2-903052-28-7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar