2017

Årsredovisningen ackompanjeras av dagsfärska försök att komma åt några av gårdsmatningens gäster genom kvistkaoset vi odlat fram här hemma. Jag tycker om kvistar.

Statistik är en återkommande punkt i varje sammanfattning. Eftersom det här inlägget innehåller fågelbilder börjar jag i den kategorin.

Jag trodde det inte, men för tredje året i rad har jag slagit personligt rekord i antalet artkryss. 2017 har jag enligt min lista observerat endast 91 arter (inom landet) och det är en anmärkningsvärd samling arter som inte finns med bland kryssen. Har jag verkligen inte sett en endaste rödvingetrast under året? Har jag faktiskt inte ens noterat någon talltita? Hur kan det komma sig att listan inte innehåller sånglärka eller spillkråka? Vad har jag sysslat med under fågelåret 2017?

26 st fågelarter har jag observerat i trädgården under året. Medeltalet för de fem år då jag skrivit upp observationerna är 29 arter. Det troliga antalet besökare är högst antagligen större och jag saknar en del arter som brukar vara typiska. Precis som i fallet med mina totala artkryss reflekterar siffran troligen min egen inaktivitet snarare än minskat antal fågelarter i trädgården.

Men allt uppvägs förstås av gårdagens steglits. Dessutom noterades trädgårdens första trädkrypare också under året. Jag var dock inte den som såg fågeln. Hur som haver var det två helt nya gårdskryss och totala antalet arter som påträffats i trädgården är således 45 stycken.

Men jag söker ju också andra djur än bara fåglar. När det handlar om småkryp har jag fler nya kryss än under flera tidigare år. 2016 adderades 43 arter till artlistan för trädgården. Det här året har jag (i trädgården) påträffat 85 nya arter och totalantalet är i detta nu 516 stycken. Den siffran inbegriper förstås då också ryggradsdjur och därmed är steglits och trädkrypare med även där.

Om jag plockar ut några grupper (el. ordningar, familjer) som påträffats i trädgården (en trädgård i centrum av en liten stad) så ser det bl.a. för närvarande ut som följer:

Spindeldjur: 77 arter.

- Spindlar (Araneae): 67 arter (varav Linyphiidae/täckvävare är 23 st).

Insekter: 369 arter.

- Skinnbaggar (Heteroptera): 26 arter.

- Steklar (Hymenoptera): 102 arter (varav Ichneumonidae/brokparasitsteklar är 25 st).

- Skalbaggar (Coleoptera): 57 arter.

- Fjärilar (Lepidoptera): 65 arter.

- Tvåvingar (Diptera): 102 arter (varav Syrphidae/blomflugor är 27 st).

Fåglar: 43 arter.

Däggdjur: 7 arter (där finns märkligt nog ännu ingen näbbmus).

Det är dock så att en del av småkrypen inte är artbestämda. Jag räknar dem som en observerad "art" när det står klart att de inte kan sammanblandas med något annat observerat kryp. Är jag osäker på något markerar jag dem inte som artobservation. Så är t.ex. ofta fallet med juvenila spindlar.

Skulle jag lyfta fram ett enda specifikt trädgårdsdjur så blir det kanske praktklotspindeln.

För ett år sedan hade den här bloggen 519 olika arter och 52 stycken hade kommit in 2016. Nu ska här finnas totalt 635 olika arter vilket betyder att jag lagt in 116 stycken under 2017. Det finns säkert en viss felmarginal i den siffran. Liknande lista som ovan men med bloggsiffror ger följande resultat (allt för statistiknördens välbefinnande):

Spindeldjur: 89 arter.

- Spindlar (Araneae): 77 arter.

Insekter: 374 arter.

- Skinnbaggar (Heteroptera): 22 arter.

- Steklar (Hymenoptera): 105 arter.

- Skalbaggar (Coleoptera): 53 arter.

- Fjärilar (Lepidoptera): 72 arter.

- Tvåvingar (Diptera): 98 arter.

Fåglar: 134 arter (varav mycket ju inte är några prima bildpresentationer).

Däggdjur: 10 arter.

Dessutom finns här hela en stycken haj.

Mitt totala antal observerade arter är i nuläget 778. 716 av dessa har jag någon form av dokumentation på, men många av de dokumentationerna är förstås av sanslöst bristfällig karaktär.

778 är egentligen ingen stor siffra. Det är inte heller siffran 516 som gäller min specifika "provruta" trädgården. Jag utgår från att jag bara i trädgården kan plussa på flera hundra djurarter ännu. Det finns med andra ord "att göra" många år framöver.

Jag jobbar ju dock inte särskilt metodiskt med detta. Eftersom jag inte heller (ännu) samlar in småkryp blir artningar knepiga och inte sällan omöjliga. Hittills har det alltså skett med en viss lättja.

Jag kan förresten inte föreställa mig hur mycket denna information kan tänkas intressera bloggläsaren. Jag antar att du blir så till dig av ren fascination att du ligger vaken om nätterna lång tid franöver.

Och tänka sig att detta nyårsinlägg fortsätter med ännu mer väsentlig information...

Specifika minnesvärda detaljer, händelser eller bilder från året är kanske vikaresälen vid Mickelsörarna, ögonblicket på en stationsvägg eller kanske rosenfinken. Det är inga överfantastiska saker men jag finner ganska mycket behållning i det enkla. Själva tillfället och känslan går dock inte att vidareförmedla genom en blogg. Annat jag kunde lyfta fram är fotografierna av äggläggande steklar: Hyllhornsstekel under en svamp och brackstekel på koblaffa.

Årets silltrut-projekt var förstås något jag var glad över att än en gång få vara delaktig i. Karteringar/inventeringar av fåglar (och andra djur) vill jag tro är allt viktigare med tanke på de förändringar som miljön runt om oss genomgår. Att verkligen kunna samla så mycket data som möjligt ger mindre utrymme åt rena gissningar och uppskattningar när det handlar om vår relation till naturen. Miljön och dess ekosystem bjuder på långt mer komplexa sammanhang än vad vi människor titt som tätt tycks tro. Det syns inte minst i de debatter som förs i olika former av media.

Det är vanskligt att nämna särskilt mycket om vad den här bloggen ska ägna sig åt 2018. Dels fortsätter den givetvis - eller antagligen - som vanligt.

Jag har länge närt vissa planer på att också lyfta fram lite andra saker, som t.ex. att vara mer på G med aktuella nyheter och liknande. Jag ger ändå absolut inget nyårslöfte.

Dagens fåglar på gårdsmatningen:

Gråsiskor - ca 30 st.

Grönfinkar - ca 15 st.

Domherrar - ca 10-14 st.

Blåmesar - två par.

Turkduvor - ett par.

Större hackspett - en hona.

Och så kajorna förstås.

Och...

Notera förresten att det gamla sisksläktet Carduelis numera splittrats upp i flera nya släkten. Gråsiskorna har fått släktnamnet Acanthis, grönsiskan har bytt till Spinus och hämplingen förs till Linaria. DNA-undersökningar visar att gråsiskorna är nära släkt med korsnäbbarna. Släktträden fortsätter omvandlas. Spännande!

Och...

Domherrarna delar tydligen upp sig inför mina fotograferingssessioner. För tre dagar sedan var det i stort sett bara honorna som ställde upp och idag var det bara hanarna.

Och...

Härmed önskar jag ett riktigt gott nytt år!