Man kommer inte ifrån att soliga mars-dagar är helt suveräna. Efter en mörk vinter blir det alldeles ljuvligt och friskt att ta del av högtrycken under senvintern. I dag bar det ut i skogen med småkryp i åtanke. Allra främst tänkte jag se om enstaka spindlar skulle börja röra på sig i finvädret.
Det var väl ett par minusgrader. Men solen klättrar ju allt högre på himlen och där hon kommer åt att lysa blir det bara varmare för var vecka.
Några större förhoppningar om att hitta spännande grejer hade jag egentligen inte. Förväntade mig någon Pityohyphantes phrygianus eftersom de generellt är relativt vinteraktiva. Någon annan täckvävare eller kanske en snabblöpare skulle inte ha varit särskilt förvånande heller. Säkert fanns de överallt runtomkring mig, men jag var inte så aktiv med att skaka på grenar så de undgick upptäckt.
Från en torr kvist på en liten nödvuxen gran uppe på berghällarna utanför stan, hängde denna 5 mm (kroppslängd - alltid kroppslängd) långa spindelhona i sin tråd. Mina ögon är allt längre ifrån vad de en gång varit, så jag kunde notera att det var en hjulspindel men mer än så vågade jag inte riktigt gissa - även om jag kunde se att hon var närmast svartvit på bakkroppen vilket gav mig små spänningsladdade misstankar.
Det var således med stort intresse jag placerade henne framför kameran i akt och mening att försöka få ett artnamn adderat efter Araneus.
Bingo!
Mönstret och knölarna på bakkroppen visade att det är fråga om A. nordmanni (tajgahjulspindel).
Detta är nämligen min första. Har i och för sig inte letat efter dem mer än ett par enstaka gånger tidigare, men i dag råkar den enda påträffade spindeln vara just en sådan. Hade ju inte ens en tanke på att få se en A. nordmanni. Den fanns liksom inte i min mentala beredskapsplan. Inte illa.
Tajgahjulspindeln påträffas inte överdrivet ofta. Vissa källor säger att den inte är så vanlig, men de är knappast egentligen så väldans ovanliga heller. De lever främst på ställen där folk kanske inte rör sig varje dag. Hjulnätet vävs på lämplig plats i barrträdens kronor (grenverk). Blir det högt upp i grenverket så missar man förstås spindeln ganska lätt. Granen som den här spindeln höll till i hade sin trädkrona i ögonhöjd. Utbredningsområdet (och habitatet) avslöjas av dess svenska namn. Norra halvklotets barrskogsbälte - tajgan - är var den håller till. Utöver det finns den även i mer höglänt och barrskogsdominerad terräng längre söderut.
Honorna ska växa till en storlek uppemot 13 mm enligt Michael J. Roberts (Spiders. Britain and Northern Europe). Andra källor säger drygt 10 mm (10,5 mm).
Laven på kvisten torde vara Hypogymnia physodes - blåslav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar