En ung kärrspindel - Dolomedes fimbriatus - har bosatt sig i trädgårdens plommonträd.
På något sätt känns det aningen otippat med tanke på att trädet inte precis står i det habitat som känns mest naturligt för arten i fråga. Å andra sidan är det heller inte extremt ovanligt att individer av kärrspindlar hittas utanför artens mest typiska tillhåll
Första bilden (ovan) är tagen 1.9. De två nedanstående bilderna togs 17.8.
Spindeln var en gnutta nervös och kilade allt som oftast runt på undersidan av et blad eller något plommon. Mycket mer än att bara dokumentera henne funderade jag inte på i samband med den fotosessionen.
25.8 hade jag åter med mig kameran till plommonträdet. Bilderna nedan är tagna vid det tillfället.
Vad jag då kunde notera var att andra benparets vänstra ben var proportionerligt litet... eller oproportionerligt litet.
Det är ju inget konstigt i sig. Spindlar förlorar av olika anledningar ibland något ben och kan i samband med ömsningar regenerera dem. De benen blir dock inte fullstora omedelbart. Enligt uppgift tar det åtminstone två ömsningar innan benet är någorlunda normalstort. Bryter en spindel benet just före sista ömset återbildas det aldrig fullt ut.
Men i det här fallet verkade det lite lurigt. 17.8 hade den ju normala ben. Det betyder att den skulle ha förlorat sitt ben någon gång mellan de båda fotograferingstillfällena.
En ömsning hade dock skett. Det skvallrade ett tomt skinn om. Men jag var lite förbryllad över att ett tappat ben så nära inpå en förestående ömsning skulle ha regenererats så pass mycket. Det skulle i så fall tyda på oerhört snabb regenerering - dvs. fysiska förberedelser inför och i samband med öms.
Så jag studerade bildmaterialet från 17.8 lite mer ingående och noterade att det här benet faktiskt redan då var mindre än vad det borde vara. Det tydde alltså på att benet tappats medan spindeln var yngre. Det gav ju ett visst svar på min tidigare fråga. Men samtidigt verkade benet heller inte ha växt i samband med den nyligen överstökade ömsningen och var plötsligt märkvärdigt litet i jämförelse med vad det borde vara. Ett nytt förbryllande frågetecken alltså.
Några dagar senare - närmare bestämt 31.8 - blev det ny dokumentation av spindeln.
Då hade benet uppnått närapå "originalstorlek". Slutsatsen är således att jag 25.8 förmodligen dokumenterat spindeln ganska omedelbart efter ömsningen. Det kan kanske förklara hennes något mörkare färgton också. Min hypotes är att det regenererande benet hållits mjukt längre än de övriga och att tillväxten hinner ske över lite större tidspann innan exoskelettet hårdnar i ett regenererande ben. Jag har dock än så länge inte hittat, sett eller fått någon bekräftelse på att hypotesen har stöd i gjorda studier (finns säkert).
1.9 tog jag ytterligare några bilder (inläggets första och sista). Här ser man att benet nu enbart är marginellt mindre än ditot på höger sida. Hon kommer att ömsa flera gånger än och ska som vuxen få en kroppslängd drygt 20 mm vilket innebär att hon då är en av landets största naturligt förekommande spindlar. I dag är hon kring 11-12 mm.
Hur länge man får se henne uppe i plommonträdet är dock ytterligare en fråga. Hon lär inte försöka sig på att övervintra där - får jag utgå från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar