Bakgrund till det här inlägget finns att läsa i detta inlägg från förra sommaren.
Det handlar alltså om att försöka ta reda på mer om de Xiphydria-steklar som eventuellt kan vara den sällsynta arten X. picta.
Vädret var väl inte det mest optimala när jag 15.7 åkte ut till Bådaviken för att se om steklarna var i farten. Dessa steklar torde gilla sol och värme. Man fick förmoda att de skulle sitta stilla och kanske även gömda i väntan på mer optimalt väder.
Ganska snabbt hittade jag en hane. Han satt onödigt högt på en alstam men jag lyckades få några dokumentationsbilder (de två första fotografierna). Han var ganska stor och det var aningen krångligt att få plats med honom på sensorn (via MPE65-objektiv).
Efter de första bilderna sträckte jag mig upp och fick honom att vandra neråt genom att styra honom med handen. Han undvek att ta till vingarna. Det blev några närbilder när han satt på mer bekväm höjd.
Jag gick vidare för att leta efter honor. I det här fallet var det aktuellt med potentiell insamling av ett exemplar för att utröna hur det riktigt står till med arttillhörigheten.
Hittade ganska snabbt två hanar till. Fick den ena dokumenterad (nedan). Han var något mindre än den första och även han av den sort som har relativt mycket vit teckning och alltså eventuellt kan vara X. picta snarare än X. camelus.
Inga honor hittades och efter ett telefonsamtal beslöt jag mig för att samla in en hane.
Jag borde förstås ha gjort det redan från början. För nu (efter telefonsamtalet) var de två sist funna hanarna som bortblåsta och den som jag fotograferade först hade klättrat upp på stammen så att jag inte längre nådde honom. Samtidigt började regnet falla.
Måste göra ytterligare rekognosceringsturer för nya insamlingsförsök.
Om någon läsare ställer sig frågan kring det där med insamlandet så kan man nämna att hanarna börjar vara förbrukade vid det här laget och att de antingen dör av ålder eller blir småfågelmat (eller kanske spindelmat). En insamlad stekel är alltså absolut ingen förlust för arten som sådan. Det skulle det iofs. inte vara i övrigt heller.
Edit 15.8.2019: Bekräftad som X. picta.
Har mycket svårt för den här "ursäktande" attityden kring insamling. Insekters ekologi bygger inte på det enskilda exemplarets överlevnad,utan reprocerar alltid lokala överskott som skall täcka predation, svampangrepp,klimatsvängningar o.s.v.Utan den dynamiken skulle populationen dö ut. Jag möter den här attityden hos f.d. ornitologer som blivit kvar i fågelekologi, och ser något syndigt i att avliva det man studerar. Hotet mot insekter ligger inte i individen utan i förändringar av livsrum eller substrat. Själklart bör man se till att få autentiskt referensmaterial, särskilt om det råder tveksamhet eller möjliga lanskaps- eller provinsfynd. Sen finns också ett värde i att autentiskt kunna belägga i en framtid vilka arter som fanns vid en viss tidpunkt i omgivningen Jag tillhör dem som årligen får mängder av dessa digitala insektsfoton skickacke till mig för identifiering - mer eller mindre lämpliga för ändamålet. Mycket arbete hade kunnat besparas om det istället varit autentiskt material. Dina bilder är förvisso bra, och det är mycket riktigt Xiphydria picta det rör sig om. Men du fick ändå merjobb eftersom det förväntades verkliga exemplar. Så samla in för framtiden, det gagnar vetenskapen, och skadar inte förkomsten
SvaraRaderaHej,
RaderaTack för din kommentar som har helt riktiga synpunkter och inte är något jag överhuvudtaget har orsak att argumentera emot.
Det är alldeles möjligt att man kan få intryck av att jag motsätter mig insamling. Avslutningen i inlägget är onekligen formulerat så att det kan tänkas understryka en sådan ståndpunkt och det är nu när du poängterar saken jag noterar att det verkligen blir av någon slags "ursäktande" karaktär.
Jag har ordat en del om samlandet i en del inlägg här och var. Riskerar lätt bli lite fragmenterat på en blogg där man återkommer till ämnen men inte än en gång är så himla noggrann med att beskriva allt till fullo.
I det här fallet handlade insamlingen främst om att få ett ben för preparation inför dna-koll i akt och mening att få ett jämförelsematerial med en X. picta insamlad något längre söderut längs kusten. Ursprungligen handlade det om att få tag på en hona. Sådana gick inte längre att hitta och sålunda beslöt vi plocka en hane i stället.
Merjobb fick jag egentligen inte. Brukar ändå besöka platsen titt som tätt.
Jag gjorde inget uppföljande inlägg på detta (det ramlade liksom bort).
22.7 åkte jag åter till platsen och samlade in tre hanar som dagen därpå förpassades vidare för preparering och vidareförmedling till dna-analys.
I mångt och mycket har jag varit ganska mån om att mitt dokumenterande av lokalt djurliv ska vara av otvunget slag. Dvs. att jag kan åka ut och faktiskt komma hem med några bekymmerslösa frågetecken i bagaget. Det har att göra med erfarenhet av sjukskrivning pga. utmattningssymptom och långvarigt balanserande med den problematiken. Natur har varit en viktig del av någon slags rehabiliterande process. Min mentalitet skulle annars lätt även göra "jobb" och därmed någon slags "ansvarsposition" och tvång av mer aktivt insamlande. Jag skulle med andra ord skapa uppgifter åt mig själv som jag inte vet om jag skulle orka med och som således skulle riskera göra naturdokumenterandet (upplevelserna) till något som inte längre är lustfyllt på samma sätt som tidigare.
Om inte om vore om (ovan nämnda) så skulle jag gärna ha en malaise-fälla ute på den aktuella platsen. Kanske en vacker dag i framtiden.
Tackar för bekräftelsen av X. picta! Jo, den biten har nog varit mer eller mindre klart sedan inlägget skrevs.