Nordens dyngbaggar

Här är sjätte raka inlägget med boktips. Dagens blädderverk heter Nordens dyngbaggar och är gjort av Tomas Roslin, Mattias Forshage, Frode Ødegaard, Camilla Ekblad och Göran Liljeberg. Utgivare är Tibiale (Hyönteistarvike Tibiale oy) och utgivningsåret var 2014.

I strikt mening håller sig boken inte till enbart dyngbaggarna vars svenska trivialnamn är dyngbaggar och som är de "rätta" dyngbaggarna i underfamiljen Aphodiinae... och som i sin tur finns i familjen Scarabaeidae (bladhorningar). Det finns ju nämligen andra skalbaggefamiljer som också har släkten vars arter gillar skit. Tordyvlarna (fam. Geotrupidae), svampdyvlarna (fam. Bolboceratidae) och knotbaggar (fam. Trogidae) inbegriper sådana som du lär kunna hitta om du rotar runt i en dynghög. Sedan finns det ytterligare bajsätande arter i andra underfamiljer bland bladhorningarna. Pillerbaggarna är ett sådant gäng. Tyvärr lär väl ingen av dem vara möjliga att få korn på här i Österbotten.

Förordet är skrivet av professor Ilkka Hanski (1953 - 2016) som verkligen varit en frontfigur inom finländsk forskning i ekologi och zoologi. Han var professor på Helsingfors universitet och arbetade bl.a. intensivt kring hur växt- och djurpopulationer påverkades av storleken på livsutrymmet (habitatet) och hur habitatfragmentering påverkar överlevnadsförmågan. Att just Ilkka Hanski medverkar i ett litet hörn i boken beror på att dyngbaggar var en viktig del av hans forskning.

Bokens innehåll är omfattande. Här presenteras nämligen inte enbart arterna, deras livsföring och biologi, utan även hur man bäst hittar dem och kan samla in dem om man så önskar. Sådana beskrivningar är intressanta med tanke på hur mycket information som numera kan insamlas av allmänheten och snabbt komma forskningen tillhanda genom nationella artinformationsportaler som t.ex. laji.fi och artportalen.se. 

Bildmaterialet är lysande boken igenom. Artpresentationerna är omfattande och ingående. Jag vet inte vad jag skulle kunna anmärka på. Troligen behöver man vara totalt nernördad dyngbaggeexpert på skithög doktorsnivå för att peka på några svagheter.

Med det sagt är det bara att nämna felen som boken innehåller. Men dem har förstås författarna själva koll på och här finns rättelserna publicerade. Det är ju ändå ganska små detaljer det handlar om och bl.a. är det utelämnande av gamla observationer som lagts till på kartorna. Dessutom har några nya fynd också placerats in.

Boken har ett stycke som räknar upp vad man kan hitta i olika typer av bajs. Vissa av skalbaggarna vill t.ex. helst ha komocka medan någon annan gillar älg eller får. Inte långt från Utgångspunkten finns en gård med allehanda djur. Boken nämner t.ex. inte lama och då börjar man ju undra vad man hittar när man petar i deras spillning. Tänka sig att det finns lamor på den där gården.

Jag tror jag vet vad jag kommer att göra inkommande sommar. Det här är en bok som inspirerar.