Fastnar inga fåglar på hans kamerasensor längre?

Håller han bara på med insekter och småkryp på sin blogg numera?

Svaret är njaäejajomennääeemen. Det tenderar mest bli småkryp eftersom det hos dem dyker upp fler "nyheter" än bland de större djuren. Då jag ganska sällan stöter på några "nya" fåglar så tycker jag att det ofta är onödigt med fler bilder av gamla bekanta. Men visst finns det ändå lägen när det är berättigat. Och vad är kriterierna för "berättigat"? Jo det är när jag bestämmer att det är berättigat. Det gör jag vartefter och med makalös fingertoppskänsla.

Men visst har jag även i år varit med och assisterat i arbetet med den lokala silltrutinventeringen och uppföljningen av ungproduktionen.

Har nyligen arbetat med att försöka rädda bilderna från de gömsletillfällena. Lyckades i ett tillstånd av mental sinnesförvirring radera minneskortet. Men tack och lov finns det mjukvara som kan gräva fram de raderade bilderna så länge kameran inte skrivit över dem med nya. 

Det ser lovande ut och jag ska väl peta ihop ett inlägg eller två om gömslesittningarna.

Här är i alla fall en del bilder från några tidigare vändor ut till silltrutkolonierna. Skräntärnorna är som vanligt i farten och fick sina två ungar flygga.

Roskarlarna varnade. Hur deras häckningsresultat blev vet jag inte.

Skräntärnan är en fågel som har väldigt stor personlig bekvämlighetszon. Även när man är långt borta från boplats eller ungar låter de sina underbart klingande varningstoner ljuda ut över stenar och vatten.

Silltrutarna har "gått ganska bra" i år och det har jag skäl att återkomma till.

Tänka sig att även gråtrutarna fick ungar. Det kunde man inte tro men så är det.

Avslutningsvis en bild av vitkindad gås som ju numera också är en karaktärsfågel på dessa skär.