Kombinationen fåglar, trädgård och fotografi genererar i mitt - och den här bloggens - fall ofta bilder av fåglar bakom kopiösa mängder kvistar. Det här inlägget är inget undantag.
Men kvistarna hör liksom till. De är en del av miljön och jag tycker snarast att det är helt OK med stökighet i bilderna. I traditionellt fågelfotograferande är det förstås ajabaja.
Skatorna är misstänksamma rackare som sällan ställer upp framför objektivet. När de nu beslutat sig för att flytta in i vår klängväxtbelupna rönn har de av någon anledning släppt en smula på blygheten. Arbetet med bobygget är antagligen så högprioriterat i deras vardag att de inte orkar bry sig om vad jag håller på med. Givetvis ser de ändå till att alltid vara på fel... eller rätt... sida trädkronor och kvistvirrvarr. Jag har sökt efter optimala forograferingsplatser för dokumentation av skatornas bygge. Men den optimala platsen finns inte. Jo, möjligen om jag klättrar upp i en alm. Men då tippar jag att jag också borde anlägga en koja - ett gömsle - där uppe i trädet och det får helt enkelt vara.
Onekligen en smula spännande att följa med i byggprocedurerna. Det är inget slarv när dessa fåglar flätar ihop sin boll. Båda makarna ägnar sig åt skytteltrafik mellan bo och träden i vilka de tycker sig hitta lämpligt virke. Vårt körsbärsträd är väldigt omtyckt och kvistarna har sannolikt den kvalitet skatorna eftertraktar.
Ibland synkroniseras materialtransporterna och då uppstår någon slags kommunikation som tycks gälla byggnadstekniska detaljer. Men det är säkerligen ren inbillning och patetiskt humaniserande från min sida.
Skator har en tendens att vara aningen ogillade bland folk. Det är sällan många tummar upp när skator kommer på tal eller när de lagt upp något på sociala medier. Skatorna har helt enkelt inte så många vänner.
Beror förstås på att skator är aningen ökända för deras sug efter fågelungar och så dras de ju med gamla föreställningar om tjuvaktighet och liknande. Visst kan fågelungspredationen vara ett bekymmer i vissa fall, men rent allmänt är väl ändå skatan en förtjusande pippi. Det blir i alla fall kul att följa med dem nu när de för första gången (så länge vi bott här) häckar på tomten.
Deras boplats uppe i rönnen är som tidigare nämndes också kringgärdad av en klängväxt. Det är Celastrus orbiculatus och den heter japansk träddödare på svenska. Låter vådligt men växten har inte ihjäl rönnen. Däremot har den med åren utvecklat ett tätt riskaos uppe i rönnkronan och där har skatorna sannolikt perfekt bas att bygga på... eller i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar