En dryg kilometer hemifrån finns ett skogsområde jag tenderar besöka relativt ofta.
I går (fredag 20.10) gjorde jag en vända till nämnda plats.
Särskilt länge var jag inte eftersom ett moln med regn dök upp och gjorde så att jag inte ville vifta med kameror helt öppet. Men fram tills dess ägnade jag tid åt några stående döda tallar. Närmare besiktning visade att de var hemvist för en stor drös svampmyggor (fam. Mycetophilidae). Svampmyggorna är ju en rent av hopplös familj när man ska försöka arta något. Arterna kommer i flera hundratal och de är små och gråbrungulsvarta och oansenliga och fladdriga och...
Tippar på att någon med insikt i alla fall ska kunna ta sig fram till släkte på basen av bilden ovan. Jag hade svårigheter med att få dem fotograferade. De var helt enkelt ganska harhjärtade och avvek så fort kameran närmade sig. Jag tror att det rörde sig om två arter som höll till runt tallstammarna. Noterade nämligen även några som hade fläckar på vingarna. Bilder av dem lyckades jag inte åstadkomma. Mestadels trängdes myggorna under de på stammen kvarvarande barkflagorna. Petade man lite i kanten på den relativt lösa barken kokade det av rörelse in under.
Bland alla svampmyggorna rörde sig förstås djur som trivs i myggornas sällskap.
Ett sådant djur är t.ex. denna Drapetisca socialis. Tänka sig att den heter barkmattvävare på svenska.
Det här exemplaret drogs med ett kvalster på carapax. Jag har lite svårt att avgöra till vilken familj (eller ens ordning) kvalstret hör. Tog inga riktiga närbilder på kvalstret. Jag vet därmed inte heller om det bara är en fripassagerare eller om det har andra avsikter med att sitta på spindeln. Spindeln blöder dock, men om det är kvalstrets fel vet jag alltså inte.
Lockespindlar vinglar omkring nästan överallt. Ofta är det Mitopus morio - sadellocke - som syns.
En annan barkmattvävare resulterade i lite extra använt kamerakorts-minne.
Den hade nyss försett sig ur det enorma matförråd som den formligen levde mitt i.
Barkmattvävare är vanliga och ser man en finns det ofta många andra i närheten.
Det finns en slags avkopplande känsla i att stanna upp på ett ställe och låta minuterna gå. Ibland tar det en liten stund innan man ser det som rör sig på platsen, men ofta upptäcker man fler och fler kryp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar