För ett par veckor sedan plockade jag in en Bolyphantes-spindel som jag inte riktigt vågade artbestämma eftersom dess epigyn inte kontrollerades. När jag senare höststädade i den igenväxta djungel vi kallar trädgård träffade jag på en hel drös Bolyphantes-individer. Det var både hanar och honor nere i det långa stripiga gräset (gräsmattan) som dessutom var belamrat med en hel årsproduktion av nerfallna torra kvistar och smågrenar från stora gårdseken och en likaledes rejäl lind.
Att hanar var i farten innebar förstås ökad chans att få artningen fixad. Redan hanarnas form på "huvudet" avslöjar arttillhörigheten (även om de två presumtiva arterna ändå är ganska lika). Dessutom var det lite extrakul med hanar eftersom jag inte tidigare hade några bilder på sådana.
Jag brydde mig inte om att fotografera palperna på närmare håll. Det fick räcka med diverse bilder ur olika ritkningar. Bl.a. i profil så att man ser det toppiga huvudet.
Därefter plockade jag upp en hona...
... och placerade henne i araknoskopet. Nu är skillnaden på epigynen mellan de båda aktuella Bolyphantes-arterna (B. alticeps och B. luteolus) inte särdeles stor. Men jag tog flera bilder (bl.a. några med större uppförstoring än den ovan) och vågar på basen av dessa spika B. alticeps - med extra stöd av hanarna då också.
Att dessa spindlar är den arten - spetsmattvävare - betyder förstås inte att de tidigare fynden inte är B. luteolus (gullmattvävare). Men nu har jag i alla fall fått en (1st) bekräftad artning av släktet i fråga.
Jag räknade inte hur många jag kunde se, men tippar att de var kring 10 stycken på en kvadratmeter - den tätaste kvadratmetern.
Med andra ord lyste det gult lite här och var nere under det långa höst-trötta gräset och de svarta, fuktiga ek-kvistarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar