Salento. Del 3 - Insekter

Jag drar till Italien för att se kamgräsfjäril - Coenonympha pamphilus - trots att den flyger här hos oss också. Men av någon märklig anledning är mina enda bilder av arten tagna där nere i stövellandet.

Här är i alla fall en fjäril jag inte hittar bakom knuten i hemsoporna vilken sketen tisdag som helst. Artningen är inledningsvis lätt. Släktet är Pontia. Därefter är det också lätt att hitta arten - eller? Nej slutligen är det galet krångligt. Det finns nämligen två arter som inte kan skiljas från varandra annat än genom elektroforetisk undersökning på "färska" exemplar. Några sådana aktiviteter idkade jag inte. 

De två arterna är Pontia daplidice och P. edusa. Den först nämnda finns med i Nationalnyckeln och kan tidvis påträffas i Norden. Den heter grönfläckig vitfjäril på svenska. P. daplidice är uppenbarligen något mer västlig i sin utbredning medan P. edusa är något mer östlig. I Italien överlappar de varandra - typiskt nog om man tänkte sig att fyndplatsen kunde ha någon betydelse för vilken det rimligen är ur statistisk synvinkel. Solklart fifty-sixty-fall.

Att vara så här färgstark är inte någon garanti för att man är unik och lättartad. Försöker man ha att göra med småkryp är det ett ständigt ältande kring det ena eller det andra. Släktet är inga problem. Där är det bara att skriva Carpocoris utan någon som helst tvekan. Men sedan är det en liten trio av arter som blir krångliga att bena ut. När dessa arter yttermera är en smula variabla både i färg och form på så sätt att de typ "går in i varandra" rent utseendemässigt, ja då är ett dylikt fotografi inte mycket att hänga i julgranen. De tre arterna är C. mediterraneus, C. fuscispinus och C. purpureipennis - nämnda i en slags sannolikhetsordning på basen av vad jag tror. Det finns ytterligare en art - C. pudicus - som är väldigt lika, men den torde ändå vara avskriven i det här fallet.

C. purpureipennis (purpurbärfis) hittas för övrigt även på Utgångspunktens breddgrader. Samma kunde nästan (men inte helt) sägas om C. fuscispinus (bred bärfis) som åtminstone finns i södra Sverige. Dessa arter tycks här i norr sällan bli så eldröda som de kan vara längre söderut.

Avslutningsvis ett avståndsdokument över segelfjäril - Iphiclides podaliurus. Flera gånger fladdrade denna vackra dagfjäril rakt framför mig. Men i de lägena hade jag ingen kamera i händerna. När jag väl hade kameran var segelfjärilarna som bortblåsta.