Taktiken med kameran blev inledningsvis fel under själva vandringen. Det kunde jag konstatera i efterhand. Från början hade jag monterat 400 mm-gluggen eftersom jag räknade med en del fåglar som motiv. Teleobjektivet fick vara kvar på kamerahuset när strapatserna inleddes. Efter en god stund insåg jag att normalzoomen skulle vara ett bättre alternativ eftersom det trots allt fanns andra motiv som i slutändan skulle vara mera intressanta att dokumentera än eventuella enstaka bofinkar.
Visserligen fanns rådjur också på vårt stråk och de blev även observerade av de som gick först i gruppen. Men jag släntrade mest omkring på jumboplatsen och knaprade under bark, spanade efter spindelnät och var allmänt långsam. Att se rådjur blev för min del således högst osannolikt.
Det var när när vi kom till denna myrstack vars topp var i min ögonhöjd, som jag bytte om till normalzoomen och lät den stanna kvar på kameran. Den här övergivna skyskrapan med en höjd på typ 175 cm är onekligen en syn. Det är helt enkelt någonting högtidligt över den.
I övrigt gjorde jag de facto mest bara enstaka exponeringar till höger och vänster.
P.g.a. de fåtaliga miljöbilderna ger den här samlingen dokumentationer ingen riktigt rättvis bild av vyerna som man har runtomkring sig längs vandringsleden. Jag var helt enkelt inte tillräckligt fokuserad på uppgiften.
Knappt halvvägs in i den första och långa delen av vandringsleden (Rönnskäret/Slåttskäret) passerar man ett stenkummel. Det finns säkerligen fler sådana, men här går leden nästan över kumlet och uppe på krönet finns en informationstavla och ett bord med bänkar.
Rastplatserna är inte särskilt många. Den första man kommer till efter ett par kilometer är i närmast komposterat skick. Den andra är uppe på det nämnda kumlet. Halvvägs hittas rastplatsen vid Bullriksören. Där finns en grill, ett litet vedlider, ett utedass och ett hyfsat stort vindskydd. Efter Bullriksören noterade jag inga specifika rastplatser. Däremot passerar man ett par broar vilka antagligen tjänar som spontana ställen för lite vila.
Här och var är det blött. Spångarna som en gång funnits är till största delen historia. Någorlunda vattentäta kängor eller acceptans över våta fötter rekommenderas. Den där naturen är ju så förtvivlat opraktisk.
Skogarna på Rönnskäret/Slåttskäret är glädjande variabla. Här finns flera olika skogstyper. Dessutom finns den ack så viktiga ingrediensen död ved mest här och var. Dylika platser blir förstås därför viktiga tillflyktsorter för en enorm mängd organismer som annars inte hittar det de behöver.
Spåren/gångarna i stammen är gjorda av skalbaggen Hylecoetus dermestoides. Dess trivialnamn är bredhalsad varvsfluga.
Ja... fluga! Men det är en skalbagge.
När honorna lägger sina ägg på ett döende eller dött träd, deponerar de samtidigt svampsporer på ägget. När larven kläcks och äter sig fram under barken sprids sporerna och svampen får fäste. Larven äter sedan av svamphyferna och därmed ges båda organismerna möjlighet att samexistera och föröka sig.
Här har sannolikt rådjuren fejat.
Finns det småkryp i veden finns det hackspettar.
Fler informativa fotografier än så hade jag inte lyckats peta ihop längs sträckan.
Nästa inlägg blir en inzoomning ner på makronivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar