Vandringsleden mellan Panike och Björkö. Del 7

Förra inlägget innehöll ett av de många tusen anonyma doldiskvalster som dräller omkring i naturen. Här är ett mer berömt kvalster.

Nu vet jag förstås inte om det här är Ixodes ricinus (vanlig fästing) eller I. persulcatus (taigafästing). De båda är väl omöjliga att skilja åt i fält. Den här lilla krabaten hittades i pälsen på hunden som var en del av det sällskap jag gick vandringsleden med.

Men den här fästingen är inte särkilt brydd i vare sig jyckens eller någon människas blod. Att den hittades på hunden hade att göra med att den säkerligen hoppades hitta en maka. Det här är nämligen en hane och de letar honor framom blod. Hanarna känns igen på att de har större scutum som täcker i stort sett hela ovansidan av kroppen. Han hittade ingen hona och han fick finna sig i att bli förpassad bort från hundpälsen.