Mellan julen 2014 och februari 2017 kom den här bloggen in i en period av lite lägre aktivitet - åtminstone om man jämför med den smått hysteriska inläggsfrekvensen de två första åren. Jag har vid ett flertal tillfällen påpekat att diverse projekt slukade tid från den verksamhet som genererar material till mitt hörn av bloggosfären. Så är det ju ibland. Tid för än det ena eller det andra kommer och går. Just nu sitter jag med en hel massa grejer som väntar på publicering. Den senaste veckan har jag i och för sig inte gjort några inlägg men det berodde på en liten arbetsresa. Den resan har i sin tur bidragit med en del material. Tids nog ska det få sin plats på utgångspunkten. Men nu matar jag ännu på med diverse möten från safariexpeditioner gjorda 14:de och 17:de juni.
Alla som någon gång böjt sig ner och spanat runt i undervegetationen på växtrika och lite skuggiga platser, har säkerligen sett dessa små spensliga och svarta flugor med nästan lysande röda ögon som täcker största delen av huvudet. På bilderna är ögonen visserligen inte så klart röda som de upplevs när man ser flugorna live.
Nu finns det ju i och för sig ett antal olika svarta små rackare med röda ögon. Det handlar då om små representanter får två ganska liknande familjer (Empididae/
dansflugor och Hybotidae/puckeldansflugor). Först trodde jag den här tillhör den senare familjen men det är enligt bättre vetande en dansfluga i släktet Empis.
Passade på att dokumentera dem i färd med att förse sig från det godis förgätmigej bjuder på.
Flugor är lite lustiga. Vi känner dem som snabba och svårfångade. Samtidigt är de i mitt tycke mycket lättare att fotografera jämfört med steklar som ju tenderar ha myror i byxorna (hahahahahahaaaa... förlåt). Rör man sig bara långsamt så håller sig flugor - eller tvåvingar i allmänhet - mycket mera coola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar