Letade mig ut för att njuta av långfredagens kyliga snålblåst vid Bådaviken. Vår-avancemanget har ett tillfälligt uppehåll. Trots att jetvinden för tillfället snirklar sig så att kall polarluft dras ner över Norden, så är vintern dömd att gå under för den här gången. Senaste dagars kyla och nysnö är endast de sista konvulsionerna (hoppas jag). Nu är det bara att räkna in återkommande flyttfåglar vartefter de anländer.
Sångsvanarna har förstås frekventerat våra österbottniska åkrar länge redan.
Fjärden utanför Bådaviken släpper sin is. Det är säkerligen främst strömmen från älven som rivit upp den breda isrännan.
Bland träden inne i viken stressade rödhaken omkring.
Tofsviporna höll på med sitt fladderkrumbuktande och tjoflöjtande.
Passade på att ta några dokumentationsbilder över dagsläget fredagen den 14.4.2017. Alltid intressant att jämföra vårarnas antågande år från år.
Skogen bakom fågeltornet består till stora delar av björkar.
Svanar efter svanar passerade. Troligen var de på väg in mot någon betesplats.
På väg hem stannade jag till och spanade in vilka fåglar som håller till i älven. Andfåglarna representerades av storskrake, bläsand, gräsand och kricka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar