Storsandspindlar

Den som läst gårdagens inlägg förstår att jag med detta spindelmarinerade innehåll håller mig kvar vid Storsand. Jag spenderade alltså en liten stund åt att söka småkryp. Skörden var väl inte överväldigande och jag orkade bära allting till bilen för transport hem där dokumentation och artbestämnning skulle få ta vid.

Spindelsmåttingar - ja de flesta spindlarna man hittar just nu är små barn - är inte helt lätta att arta alla gånger. Färgerna ändrar och mönstren framträder inte så tydligt. Några fortplantningsorgan att ty sig till finns inte heller.

Alla fyra fynden var dock hjulspindlar (Araneidae) och den familjen är inte så förtvivlat stor att jag känner mig som en totalt bortblåst Donald Trump inför tillgängliga faktakällor och alternativ.

De båda spindlarna på bilden ovan och bilden nedan är av samma modell. De är i alla fall av samma släkte - vilket är Araniella. Av våra fem finländska Araniella-arter får alla utom en grön bakkropp när de "mognat". Släktet behäftas med ändelsen gurkspindel i sina populärnamn. De två vanligaste är A. cucurbitina (gurkspindel) och A. proxima (nordlig gurkspindel). Arten som bibehåller röd-orange färg även i vuxen ålder heter A. displicata (brokig gurkspindel). De två övriga är i stort sett otänkbara fynd i Österbotten.

Spindeln ovan och nedan är samma individ. Den torde högst rimligen vara arten Araneus sturmi (ruterspindel). Den hör till de mindre Araneus-modellerna och maxar kring 5 mm. Bildens exemplar är exakt precis 1,5 mm.

Sist men störst har vi här den för alla så välkända Araneus diadematus - dvs. korsspindel. Att lirka loss en sådan är ingen överraskning. Den här är ca 3 mm just nu men ska förstås växa länge och mycket innan säsongen är över.

Efter tråkbilderna jag gör för att om möjligt utröna art, ordnade jag även med några andra bilder. Här är ena gurkspindeln i två versioner.

Därefter fick korsspindeln agera modell på den lilla ek-kvisten.