Kändes som om isen var tunn och vattnet djupt när jag drog igång pratet på OA's novembermöte. Framförallt hade jag frågetecken kring bildkvaliteten. När jag i måndags tog datorn till jobbet och testade bildvisningen via ett par projektorer där, återgav ingen av dem materialet riktigt bra. Den ena var bedrövligt mörk och det gick inte att ställa in ljuset och kontrasten tillräckligt för att kompensera de förvrängningarna. Jag visste med andra ord inte vilken bildkvalitet jag hade att vänta på OA. Så fort jag var på plats vid OA kunde jag i alla fall konstatera att deras projektor i alla fall visade bilderna med mycket bättre ljus-mörker-balans och färgerna var rätt hyfsade. Däremot tenderade vissa bilder (färgtoner) att brytas sönder och skapa gryniga / fläckiga färgytor. Det upptäckte jag dock först en bit in i bildvisningen. Givetvis var det på de fotografier som i sig är grynigare redan från början men där det på datorskärmen ännu är på en acceptabel nivå.
Men, men. Så är det ofta med bildvisningar. Man borde nästan ha egen projektor till vilken man anpassat bilderna (med datorn) för att vara något så när säker på att de visas ungefär så som man vill ha dem.
Oberoende gryniga färger på några bilder så var det riktigt kul och jag babblade på. På väg hem satt jag och funderade på om jag överhuvudtaget kom någon vart i ett av de ämnen jag skulle fokusera lite extra på - nämligen min syn på naturfotografi ur mitt perspektiv som bildkonstnär - och framförallt ur perspektivet som samtidskonstnär.
Ja, jo. det berördes men in i några väsentligheter kom jag väl aldrig. Får ta och bättra mig på den punkten om det blir en till presentation någon gång och någonstans - om jag alls tar upp ämnet då.
Edit: Projektor-skriveriet här ovan ska givetvis inte uppfattas som något gnäll eller missnöje. Poängen var alltså att man sällan i förväg kan veta eller ens ana hur det som verkar vara OK på skärmen sedan ser ut via en projektor. De flesta projektorer tenderar visa material olika. Det samma gäller ju iofs också datorskärmar (om de inte är minutiöst kalibrerade) och det gör att t.ex. bilder på nätet ser olika ut beroende på vilken dator man ser dem genom.
Och samma problem (eller snarare värre) gäller ju också för många skrivare och även för många digitala kameror! Det har ju t o m gått så långt att man i bland behöver vara fantasifull med avseende på färgerna vid identifiering av arter utifrån fotografier!
SvaraRaderaExakt.
SvaraRaderaI rent professionellt arbete med bilder bör man ha sin egen skärm kalibrerad enligt ett mätbart system - och sådana finns ju. Då vet man i alla fall att bilden (filen) är som den ser ut på egen dator och det är en nödvändig utgångspunkt. Sitter man med ett foto-editeringsprogram och justerar färger och kontraster så vet man att man får det resultat man strävar efter. Med en felkalibrerad skärm kommer man att editera bilden fel - det är oundvikligt.
Alla kameror "uppfattar" omgivningen olika. Redan olika objektiv ger olika färger och kontraster. Det har att göra med hur linserna "behandlar" ljuset som passerar - hur våglängder påverkas av linserna. Sedan träffar ljuset på en sensor och den sensorns uppbyggnad i kombination med den mjukvara som analyserar och behandlar "bilden" resulterar i olika utseenden beroende på märke, modell och teknik. Men samma effekter fanns nog redan under den analoga tiden. Olika film-märken (Kodak, Agfa osv.) gav också lite olika resultat trots identisk utrustning och exponeringsvärden. Fotografier upplevs som verkliga avbildningar men varje fotografi är i någon mån en förvrängning av omgivningen - en liten (eller ibland stor) lögn helt enkelt.