Ser man något "vanligt" är det bra att se efter en gång till

När jag denna lördagskväll tog kameran ut på småkrypsjakt hade jag planerat gå ner till ån och se om något spännande kunde tänkas gömma sig i strandkanten. Men innan jag gick dit tog jag en sväng i trädgården. I ögonvrån såg jag en myra kila omkring på en staketstolpe. Noterade att den inte rörde sig som en myra och att antennerna var "fel". Vid närmare inspektion visade det sig vara en nymf av ängsskinnbaggen Miris striatus. Skinnbaggarna - eller halvvingar (Hemiptera) - som de egentligen heter går, liksom gräshopporna och trollsländorna, genom en sk. ofullständig förvandling. Ur ägget kläcks en nymf som genom hudömsningar sakteliga utvecklas till den fullvuxna individen. Det existerar alltså inget larvstadium eller förpuppning. Hos vissa arter är nymferna ganska lika den fullvuxna insekten men precis som i fallet med Miris striatus kan nymferna hos en del arter se helt annorlunda ut än de vuxna artfränderna. I motsats till de växtsaft-sugande ängsskinnbaggarna i mina två tidigare inlägg är M striatus ett rovdjur som bl.a. gärna tar bladlöss. Så även nymfen. Den här nymfen var knappt 4 mm lång. De vuxna blir uppemot 11 mm och är vackert tecknade i rött, orange, gröngult och mörkgrått. Tyvärr hade jag svårt att få en vettig bild på den lille gynnaren då hen inte alls ville samarbeta utan sprang runt till andra sidan stolpen så fort avtryckarfingret var redo.

Idag blev det igen en bild på trädgårdsrödmyra. Den här hade dock trampat fel och trasslat in sig i en besvärlig situation.

Larinioides cornutus - Vasshjulspindel - är en hjulspindel man oftast påträffar nära vatten. Honorna kan ha en kroppslängd upp mot 14 mm. Riktigt så stora har de inte ännu blivit den här sommaren och de två honorna jag hittade i spireahäcken mellan Floraparken och å-kanten var ca 6 och 11 mm. Den mindre av de två höll på att väva sitt nät för natten och den större var redan klar.