För ett
par veckor sedan fick jag hem ett Canon FD 200 Macro 1:4. Har bara sporadiskt
hunnit testa objektivet och inte varit helt nöjd med vad jag hittills sett. Så
tidigare under denna lördagskväll riggade jag upp för en enkel duell mellan
Canon-objektivet och min gamla makro-utrusting. Den är också inropad (i delar)
på ebay och består av en Canon FD Auto Bellows (bälg) samt två olika
El-Nikkor-obkektiv. Ett 105 f5.6 och ett 50 f2.8. Dessa objektiv är
förstoringsapparats-objektiv (mörkrum) och kan hittas i mängder på t.ex. ebay.
Det finns många andra tillverkare också men El-Nikkor är relativt billiga och
håller god kvalitet.
50mm-objektivet
används "felvänt" medan jag kör 105-objektivet "rättvänt" -
eller "non reversed" som det ibland sägs. Förstoringsapparat-objektiv
(speciellt de med kortare brännvidd) används med fördel "felvända" på
kameror. Mellan bälg, kamera och objektiv sitter olika adaptrar och en rad
stepringar.
Bälgen med omvänt El-Nikkor 50mm som har ett
hemsnickrat motljusskydd. Bredvid ligger FD 200 Macro.
Båda två
fullt utdragna. FD-objektivet bli ganska långt så det är bra att det har
stativfäste.
I
jämförelserna nedan har jag använt El-Nikkor 105mm och inte det 50mm som är på
bälgen i bilderna ovan. Visuellt är objektiven likadana förutom att jag inte
har något motljusskydd på 105:an.
FD
200-objektivet är tänkt som ett alternativ för insektsjakt när sommaren kommer.
Hittills har jag använt bälgen och El-Nikkor 105. Det går nästan på frihand
(utan stativ) och trots att det är tungt och trots svårigheterna med
tillräckligt ljusinsläpp. Fullt solsken krävs - annars är stativ ett måste.
Planen med att skaffa ett 200 Macro var att jag kan öka arbetsavståndet mellan
motiv och objektiv. Det betyder att man inte behöver komma så nära vilket i sin
tur betyder att man inte riskerar skrämma skrajsna insekter lika mycket. Alla
småkrypsbilder som hittills är inlagda på den här bloggen är tagna med bälg och
El-Nikkor 105. Frågan är nu om Canon FD 200 Macro är något att ha. De omdömen jag
läst pekar på att det är ett bra objektiv. Det återstår att se.
Förutsättningarna
i nedanstående test är att jag plockat fram en käke (mer om den mot slutet),
först fotograferat hela käken och sedan så nära jag kommer med respektive
utrustning. Manuell fokus.
El-Nikkor
tenderar vara bäst på f8 så jag kör konstant på den bländaren. När
FD-objektivet testades gjorde jag exponeringar på varje bländare för att hitta
den optimala och för att se skillnaderna. I bilderna nedan jämförs endast
fotografierna där FD varit på f16 vilket verkade ge bäst skärpa. Normalt brukar
de flesta objektiv vara skarpast vid ett par steg från fullt öppna så jag är en
aning förvånad. Men jag har inte gått så vetenskapligt tillväga så det kan
säkert finnas en och annan orsak till ett och annat. Oberoende ger testet mig
en fingervisning.
Käken är 9
cm lång.
Ovan: 60D, Bälg och El-Nikkor 105. f8.
Arbetsavståndet är ca 60 cm.
Ovan: 60D, FD 200 Macro. f16. Arbetsavståndet
är en dryg meter.
Ovan: 100% av El-Nikkor-bilden ovan.
Ovan: 100% av FD 200-bilden ovan.
Ovan: Närbild. 60D, Bälg och El-Nikkor 105.
f8. Fullt bälgutdrag. Arbetsavståndet är ca 10 cm
Ovan: Närbild. 60D, FD 200 Macro. f16.
Arbetsavståndet är ca 30 cm.
Ovan: 100% av närbilden med El-Nikkor.
Ovan: 100%
av närbilden med FD 200 Macro
Jag kan
konstatera att FD 200 Macro inte mäktar med att dra fram lika många detaljer. Däremot kan det finnas en
chans att FD 200 Macro lättare presterar någorlunda tillfredsställande resultat
när en blomfluga ska jagas på lite avstånd. Med mindre bländare (får lov att
pressa med högre ISO för att hålla exponeringen kort - eller börja använda
blixt) blir det ju också lite bättre skärpedjup och någon extra millimeter
felmarginal. Just den biten är knepig med bälg och El-Nikkor.
FD 200
Macro bjuder tyvärr också på en aning kromatisk aberration med grönt och en
aning rött ut mot kanterna (syns inte på bilderna ovan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar