Telekonverter

Fick i veckan hem en telekonverter jag ropat in för en relativt billig peng på ebay. Det är en Canon FD 2X-A som jag givetvis måste testa på det stora FD 150-600-objektivet. Egentligen är det snudd på tokeri att slänga en 2x telekonverter på det objektivet. Man får räkna med två bländarsteg vilket innebär f11 på detta objektiv vilket i sin tur ger längre slutartider - vilket i sin tur ökar risken för skakningsoskärpa - vilket även förvärras radikalt av den ökade brännvidden - vilket med konvertern alltså motsvarar 1200mm fullt inzoomat - för att inte tala om att telekonvertrar per automatik alltid adderar en viss mjukhet (läs oskärpa) oberoende.

Men konvertern lossnade för en så pass billig slant att jag tyckte det var värt att testa.

Hade dock bara en halv timme på mig under dagen så jag siktade och tryckte av mot det som var tillgängligt. Här följer några exempel.

Lite synd på det som ligger i vägen upptill men den här bilden var den enda av kanske 15 som visade lovande resultat när jag fotograferade fåglarna vid vintermatningen. Alla andra bilder (talgoxar, grönfinkar osv.) gav lite skakningsoskärpa i olika grad. Kajan var ungefär 6 meter bort och fotografiet är obeskuret. Full inzomning 600mm och 2X (1200mm), F5.6 (= f11), 1/400 och ISO 2000.

Högt upp i trädgårdens alm. I centrum av bilden (på kajans mage) skymtar en lila missfärgning. Det är en störande ljusreflektion som uppträdde på ett antal av testbilderna. Ca 500mm och 2X (1000mm), f 5.6 (= f11), 1/640 och ISO 2000. Ingen beskärning av fotografiet. 

Testade på månen också. Här är bilden en aning beskuren. 2 sek fördröjd slutare för att undvika skakningsoskärpa vid beröring av avtryckaren. Full inzomning 600mm och 2X (1200mm), F5.6 (= f11), 1/80 och ISO 100.

Nu senare under kvällen körde jag ut till Andra sjön för att se om jag skulle få en skymt av kometen Panstarrs som i dagarna är synlig över horisonten i väst en liten stund efter solnedgången. Kometen hann jag se. Att fotografera den var dock uteslutet med min utrustning. Däremot fortsatte jag med månen. Fjärrutlösning, 600mm och 2X (1200mm), F8 (= f16), 1/4 och ISO 100. Viss oskärpa. Borde ha haft ytterligare några testbilder med kortare exponeringar.

Vände också kameran mot Jupiter. På de längre exponeringarna syns flera av månarna riktigt bra men då är Jupiter bara en tråkig helvit boll. Här skymtar i alla fall två lite mörkare band över planeten. Vill man kan man ju plocka ihop en ny bild av flera olika exponeringar. Så görs det ju ofta men nu nöjer jag mig med den här. Den här bilden är givetvis rejält beskuren. 600mm och 2X (1200mm), F8 (= f16), 1/3 och ISO 100.

För tidigt att säga men det är säkert ofta faktiskt bättre att köra utan konverter och istället förstora och beskära bilderna i efterhand - åtminstone när det gäller fåglar och annat där just skakningsoskärpan lätt blir ett problem. Men så finns det ju 1.4X-konverter också. Där är ljusminskningen ett bländarsteg.