söndag 1 april 2018

Spårexkursion

18.3 ordnade Ostrobothnia Australis (OA) en spårexkursion med Erik Isakson ute i Sundom. Jag fick för mig att jag skulle hänga på. 
Alltsammans började vid Öjen (precis söder om bron mellan Sundom och Vasklot, Vasa) där vi samlades och gick in på ett skoterspår i riktning ut mot stranden. Bara några meter längs skoterspåret träffade vi på en spårlöpa från ett relativt lätt djur med stora tassar. Snöns beskaffenhet och/eller spårens ålder gjorde att tassavtrycken var otydliga - eller inte ens det. Några plussgrader hade det inte varit så spåren hade i alla fall inte "töat större".

Första spontana gissningen var lo i gångfart eller möjligen långsamt trav. Poängen med exkursionen var förstås att följa spåren för att på så sätt se om det skulle gå att hitta bättre tassavtryck och olika former av gångart. Den spontana gissningen var förstås bara exakt just en spontan gissning och ingen bestämning.

Spåren (som vi följde bakåt) ledde in i en skogsdunge där de gick kors och tvärs i diverse riktningar och öglor. Så småningom växte en annan bild fram och lo-spåret bytte till järv. En del antydningar till korta parsprång dök upp och till slut hittades tydliga parsprång. Det förklarade också den lilla längdskillnad mellan spåren på höger och vänster sida i de långsammare gångspåren.

Inne i skogen hittades några spårstämplar där avtrycken så pass tydliga att de fem tårna var urskiljbara.

Efter att ha följt järven en längre stund och noterat olika gångstilar blev det kaffe och tilltugg. Därefter beslöts det att vi skulle åka ut till Kronvik (Sundom) och se på några vargspår som avsattes fyra dagar tidigare. Med tanke på vädret som varit skulle de nämligen vara möjliga att fortfarande se och följa en bit. Då kunde man även se specifikt på karakteristiken i vargens spårlöpor.

När vi parkerade ute i Kronvik cirklade en ung havsörn - tippar på fjolårsunge - över oss. Men det var förstås en liten parentes i dagsprogrammet och således även i detta inlägg. Sedan traskade vi iväg till platsen där vargen hade gått.

Väldigt snabbt blev det lite konfunderat i skallen på exkursionsgängets deltagare. De spår som fanns kunde nämligen konstateras vara järv även de. Såg vi på fel spårlöpa?

Vargen hade kommit från isen (Stråkafladan) och in mot stranden, vid ett hus hade den passerat tätt intill husknuten och sedan fortsatt över en väg och vidare in i skogen. Den hade inte observerats när den passerade huset men ögonvittnen hade på avstånd sett vargen medan den var ute på isen. 

"Jag satt och tittade på havsörnar när den kom springande ute på isen mellan grynnorna. Jag var cirka en kilometer ifrån men jag såg tydligt att den hade svans, så det var inte ett lodjur." (ögonvittne i Vbl)

Vi knackade på vid huset där spåren finns och kunde gå ner till isen där spårlöpan fortfarande var synlig. Även där var det typiska järvspår av löpstilen att döma. Järven hade kommit in mot en brygga, vänt under en brygga som sträcker sig ut i vattnet (eller isen just nu) och gått in under en annan del av bryggan längs strandlinjen. Där hade den letat sig upp under bryggan och sedan vidare förbi huset. Av någon anledning tog jag förstås inga bilder. Fråga inte varför. Andra deltagare tog dock bilder. Så det finns förstås dokumentation.

Spåren hade alltså felbedömts och troligen låg det flera orsaker bakom. Dels spelade ögonvittnet antagligen en viss roll för bedömningen och sedan måste rimligen ren osäkerhet hos spårarna ha resulterat i fel antagande. Frågan är ju då om den här järven finns med som vargobservation i statistiken. En följdfråga blir om vi har många dylika felbbestämningar här i trakten. Ser man på den aktuella observationskartan så är det något som känns mysko. 

Det måste väl ändå vara någonting som skapar en galet sned bild av antalet regionalt förekommande vargar?

Hur som helst. Det finns säkert anledning att återkomma till det i ett framtida inlägg. Spårexkursionen med OA var prima och lärorik - på väldigt många sätt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar