måndag 19 mars 2018

Vargavinterveckorna. Del 9 - Hybridledare

Vet inte vad jag gav mig in på med den här inlägsserien. Det börjar bli tjatigt och det blir väl idé att försöka avsluta den så småningom. Problemet är förstås också att HSS-media matar på med fler och fler tokiga notiser, artiklar och andra utsöndringar. Jag hinner inte med. Just i detta nu är det ett himla hallå om en varg i Larsmo. Den lär enligt rykte ha jagats med fyrhjuling i något skede och nu har den kryssat omkring på cykelvägarna omringad av folk som vill få en glimt av den. Situationen är sjuk och man känner allt lite medlidande med det stackars kräket.

Men jag ska fortsättningsvis plocka upp ännu några galenskaper ur HSS-arkivet. För en dryg vecka sedan presterade Myntti en pärla på ledarsplats. Kampanjen Ansvarsfull journalistik, som påvisar vikten av källgranskning och saklighet, var uppenbarligen inte riktigt påbörjad när han skrev denna ledare.

Ja det låter ju väldans rationellt och framförallt vetenskapligt. Att det skulle ha något med nya revir och revirlösa vargars förmåga att förflytta sig 50 km på ett dygn har knappast med saken att göra. Nej här går vi inte efter Ockham. Pang på genmassan direkt bara. Dessutom låter "förändringar i genmassan" mycket häftigare än de där vanliga tråkiga förklaringarna som biologer och vargforskare tjatar om i all oändlighet. Gäsp liksom.

Varför gör de det då? Finns det någonting i deras undersökningar av spåren och deras tidigare erfarenhet som kan få dem att uttala sig som de gjort?

Lekman betyder ju ungefär "oskolad person" eller amatör. Två stycken personer med mycket större erfarenhet av vargspårning än merparten av vargobservatörerna (och övriga inblandade) kallas här lekmän. "Officiella" blir här en garanti för korrekt bedömning.

Som jag skrev tidigare är det förstås viktigt att vargrapporteringen följer ett system. Men om två stycken personer med erfarenhet och kunskap blir fundersamma på gjorda bedömningar borde det väl rimligen vara möjligt att lyssna en smula på dem?

Den ena filuren matar ut ovetenskapligheter om både ett och annat på löpande band i diverse insändare och den andre kämpar på med DNA-tester och utplanteringsanklagelser som än så länge inte verkar leda framåt. Det pågår förstås en stor vargkonspiration styrd från suspekta korridorer i diverse miljömyndighetshus. Jag tror att vargsporer sprejas från flygplan - sk. Spore trails.

Det dna-testet hade möjligen resulterat i en spännande varg-blåräv-hybrid. Kanske t.o.m. med ett litet inslag av Homo sapiens. Men visst finns det något i tankegången - det ska jag erkänna. Om det är möjligt att få fram något vettigt ur redan torkad vargsaliv på en sargad rävkropp vet jag inte. Sådant kan man kolla före man skriver en ledare. Förslagsvis kan man kolla det med någon som känner till dylika tester. Men spekulationer är roligare och bättre underlag för kraftiga ståndpunkter.

Nu är ju de nämnda myndigheterna officiella sådana. Men i det här fallet ger ordet officiella inga kredibilitetspoäng.

Om inte om vore om...
Ett ögonblick! Litar du plötsligt på att deras spårbedömning ändå är korrekt - dvs. att spåren inte stämmer med varg... och detta trots att de är "lekmän"? Skulle vi inte lyssna på polisens bedömning om att det är varg? Det är onekligen något som inte stämmer här, men jag är osäker på vad.

Tänkte väl det. Nu är vi tillbaka i den ursprungliga bedömningen att det är varg. Däremot kapsejsar Mynttis insikter angående hundars förmåga att riva kött från andra djurkroppar. Även en liten hund har förhållandevis god kapacitet att dra sönder hud, muskler och senor. Deras tänder och muskulatur är liksom konstruerade för dylik aktivitet. T.o.m. en räv kan ägna sig åt sådant med god effektivitet. Annars vore det knepigt för rävar att mumsa på kadaver där ute i den där naturen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar