söndag 11 mars 2018

Vargavinterveckorna. Del 1 - Introduktion och farmattack

Milde himmel så det måste ha rasslat i lokaltidningarnas klickräknare de senaste veckorna. 
Det känns som om varje enskilt snöspår i hela Österbotten resulterat i en rad uppföljande artiklar, intervjuer och andra former av reportage. Jag har förstås varit en av dem som hjälpt upp besöksstatistiken och om tidningarna på ett eller annat sätt kan omvandla klicken till reda pengar är deras budget säkerligen fixad för god tid framöver.

Efter en tid började observationerna gälla fler och fler spår utanför diverse österbottniska köksfönster. Till slut stod också vargarna utanför de där köksfönstren.
Plötsligt hade vargarna, gud förbjude, ute på isen i Maxmo slagit en vitsvanshjort som de, enligt den intervjuade, lämnat i en blodig röra värdig ett slagfält. 

Nästa skeende i den allt mer spända dramatikbågen var när fem farmrävar skadats och dödats vid ett tillslag i Sorvist, Nykarleby. Licens på att skjuta en av vargarna beviljades efter då inlämnad ansökan. En vecka senare publicerade Vasabladet (och ÖT) intervjuer med Erik Isakson och Niclas Fritzén. De hade granskat spåren vid farmen och bl.a. bedömt att storlek och steglängd inte riktigt passade med varg. Spåren hade snarare gjorts av ett djur i storlek mellan räv och varg. Samtidigt blev en varg skjuten i Jeppo efter att den ett antal timmar tidigare befunnit sig på en gårdsplan öga mot öga med en jobbpendlare i färd med att gå till bilen. Den tidigare nämnda jaktlicensen står kvar.

Så! Där... där hade vi en kort inledning till det som tidningarna (inkl. YLE) rapporterat om i sådan grad att World Wide Web tvingades öka processorkapaciteten när de österbottniska vargdebatterna skenade som värst och de allt knasigare inläggen började få Trumps tweets att framstå som rena Nobelmaterialet. Det är detta - eller en liten del av det - jag ska försöka rota i. Men det är inte bara debatten som sådan jag finner spännande. Medias roll och position är en annan intressant aspekt. Hur sätts rubriker och hur återges folks beskrivningar av situationerna? Tyvärr kan jag omöjligt lägga ner tid och engagemang i att själv intervjua de människor som uppträtt i tidningarna och det måste jag förstås ha i åtanke. En annan del jag försöker beröra är hur uppgifter upplevs, hur de tas fram eller förbises och hur väl alla pusselbitarna verkar passa ihop. Jag lovar ingen heltäckande analys, jag påstår inte att jag har rätt, jag kan glömma en hel del aspekter av det jag ämnade ta upp, jag... ja... jag försöker köra på här nu bara.

Länkarna till lokaltidningarna kommer nu företrädesvis att gå till Vasabladet. ÖT har samma artiklar. Den som prenumererar på den ena tidningen har åtkomst till båda tidningarnas web-artiklar. Den som inte prenumererar på någondera lär möta en betalvägg i de flesta av länkarna.

Betar mig genom artiklarna i kronologisk ordning. Eftersom vissa "händelsetrådar" går över flera artiklar får jag försöka länka och hänvisa till kommande och redan skrivna inlägg. Länkarna till kommande inlägg plockar jag in senare.


Börjar med farmattacken 23.2. Även om den tidsmässigt föregås av mycket material som är värt kommentarer måste jag ju helt enkelt dra gränsen någonstans. Annars blir jag inte klar förrän tranorna flyttar söderut. Dessutom får man förmoda att det pågående dramat lär leverera mer vartefter våren framskrider.

Det här är förstås en tragisk historia - främst för de inblandade rävarna - men den biten är ett annat inlägg i en annan del av internet. Här är tyngdpunkten valda delar som känns viktiga för senare tidningsartiklar och den senare diskussionen.

Här förstår vi alltså att jägarna säkrat (bedömt) att det rör sig om tre vuxna vargar. Inget konstigt med det utgående från artikeln.

Polismännen har kommit till farmen, de har förmodligen hört jägarna om spårbedömningen och de har dokumenterat platsen. Bra så långt. Det finns dock källor som hävdar att polisen (inte jägarna) kopplat spåren till varg och att de kommit fram till att det rör sig om tre stycken individer baserat på uppmätta tassavtryck. Det låter som en synnerligen konstig och darrig metod. Om det är jägarna eller poliserna som gjort spårbedömningen vågar jag dock inte uttala mig om.

Nu ska vi komma ihåg att en tidningsartikel inte kan innehålla all tillgänglig information. Den är ett koncentrat av information. Därför vet jag inte om frågeställningen kring övervakningskameror varit på tal under intervjutillfället. Ifall jag förstått saken rätt (från annat håll) så ska uppenbarligen kamerorna inte ha kollats. Om så är fallet undrar jag varför polisen inte tänkt på den detaljen. Vargarna har rört sig på stora delar av farmen och borde ju rimligen ha fastnat på någon kamera. Har inte ens farmaren själv i sin nyfikenhet över händelserna kommit att tänka på att se kameramaterialet? Eller har den farmen inga kameror? Hur som helst. Om kameror finns så har de sannolikt automatiskt spelat över materialet med ny film en viss tid senare - dock knappast ännu under den dag då polisen/reportern var på plats, eller ens en dag senare.

Enligt uppgifter (mer om det i ett kommande inlägg) ska de ha "trängt" in genom en närmare tio meter bred öppning. Här kan man fundera kring formuleringen (farmarens eller reporterns?). Att tränga sig genom en inhägnad visar på beslutsamhet. Ena jägaren säger att de kan gräva sig in. Gräva sig under ett stängsel klarar de säkert om de av någon anledning är beslutsamma nog för att göra det - speciellt på sommaren. Tror inte de har stor lust att gräva sig genom många centimeter tjäle för att tränga sig under ett galler bara för att undersöka en farm närmare. Oberoende ger formuleringen bilden av att den "inträngande" (el. t.o.m. grävande) vargen är ett sanslöst målmedvetet och extra blodtörstigt rovdjur. Riktigt så fungerar vargar de facto inte i skallen. De är inga tokintensiva grythundar (terriers) eller mårddjur. Är det en vanföreställning som föranleder uttalandet eller har uttalandet ett syfte? Eller handlar det om att bagatellisera inhägnadens brister för att ta bort viss skuldbörda från farmaren och vad vill man i så fall åstadkomma med det? 

Med detta absolut inte sagt att jag skuldbelägger farmaren - det är inte det. Och även om hålen finns i stängslet så är det ju inte OK när ett djur går in och ställer till det på det här viset. Jag är helt på det klara med att dylika vargar behöver avlägsnas.

Sedan förstår jag mig inte riktigt på en inhängnad som lämnar uppenbara luckor. Det är ju liksom bortkastade pengar på något sätt. Kanske inte min business dock... och definitivt inte inläggets ämne.

Att patrullen inte hunnit ifatt och sett vargarna är en mycket viktig poäng. Det blir klart när spottet flyger i kommentarsfälten efter artiklarna längre fram i kronologin.

På Vasabladet har artikeln inte kommenterats men i ÖT finns det några stycken. En skriver bl.a. "... Hur många attacker mot husdjur har inte redan skett?? Nu har de till ock med tagit sej genom stängsel!!...". Den senare meningen tyder på att personen uppfattat frenesin som dessa vargar måste besitta eftersom de "trängt sig in". Det är mer skrämmande än om de girat in genom ett stort hål. En Centerpartistisk politiker från Kronoby hostar upp sedvanliga ogenomtänkta okväden gentemot någon person han för tillfället finner lämplig som hackkyckling. Den här gången är det jaktchef Stefan Pellas som får sig sin beskärda del. En tredje konstaterar (oediterat) "Om en jakthund attakerat en farmräv eller annat husdjur på detta vis skulle polisen/ägaren troligen bli tvungen att avliva den" vilket är en självklar sak att konstatera. Vilda djur som vargar har dock oftast det tillägget att attackerna kan vara uppemot tre stycken innan avlivning av djuret godkänns (så länge det inte är utfall mot människor förstås). Detta för att säkerställa att det faktiskt handlar om ett rovdjur som börjar skapa en egen rutin istället för att det råkar vara en halvt slumpmässig engångsföreteelse. Det är en slags "eftergift" samhället valt att ge vilda djur i den där ständiga frågan kring "människan mot naturen" som ju förs fram i form av frågor som "varför går naturen alltid före människan?" i våra miljödebatter. Att den naturliga naturen är sanslöst trängd i dagens läge är inte lika framträdande - eller eg. helt ignorerat - när folk är ledsna över att samhället i sin expansion inte får röja bort kvarvarande fragment av ekologiskt viktiga naturtyper.

Debatterna på facebook tar jag inte upp i dessa inlägg - med enstaka undantag möjligtvis. Där är det ännu dassigare nivå på kommentarerna och där figurerar ofta ett litet antal sk. "vargkramare" vars argument också är så pinsamma att man bara stirrar tomt framför sig och försöker förstå varför gomseglet är så torrt och vindpinat.
Att läsa fb-trådarna är som att spana ut över en plast-nerlusad ocean.

I kölvattnet av den här händelsen söktes dispens för att få fälla tre vargar. En beviljades.
Det här inlägget återkommer jag till i ett senare inlägg. I del 2 blir det fokus på en del andra frågeställningar.


2 kommentarer:

  1. Om vargar kan gå in i en rävfarm, så kan ju rimligen också rävar fritt gå ut! Men det har ju ingen betydelse, alla som håller tamdjur har skyldighet att skydda dessa, djuren skall alltså hållas instängda så att de varken kan rymma eller skadas av rovdjur. Klarar man inte av det så skall man inte heller få hålla tamdjur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det torde vara grunden i djurhållningen ja.

      Radera