söndag 24 december 2017

Lucka 24 - Vargspåren i Gerby

Nu är det julafton och jag ska inledningsvis önska alla en riktigt god julhelg.

När jag ser på besöksstatistiken från tidigare år, är det förhållandevis få bloggläsare på julafton. 
Helt förståeligt. 
Jag läser ju själv inte särskilt många bloggar denna dag. Nä, jag läser inte en enda blogg i dag.
Därmed blir väl detta således i praktiken mellandagsläsning för bloggbesökaren.

Årets julkalender har tenderat mot det ironiska, sarkastiska och raljerande. Jag har lyft fram, den i mitt tycke, osakliga miljödebatten och vaskat fram enskilda uttalanden som jag hittat i olika media - dvs. dagstidningar, YLE eller sociala media. I denna sista "lucka" släpper jag ironin och blir allvarlig - eller seriös. 

Min poäng med de vargspårs-relaterade inläggen i årets julkalender har bl.a. varit att det de facto råder en viss hysteri för tillfället. Dels är det en mediahysteri och dels blir det således även en samhällshysteri - som i sin tur ger bränsle till media. Frågan är hur det egentligen är ställt med de många vargspåren. Tankarna går till lejonobservationerna i Finland 1992. Visserligen är det förstås stor skillnad på oddsen beträffande möjligheterna att se (eller hitta spåren av) lejon och varg här i Finland, men för tillfället finns det en viss känsla av att varje tänkbart spår som påträffas i snön blir vargifierat.

Utgångspunkten har härmed glädjen att publicera en kort intervju med tre personer vars erfarenheter och kunskap i ämnet varg och hunddjur (samt spår) är betydande.


-------------------

Intervju med tre sakkunniga om ”gerbyvargen”

I början av december rapporterade medierna om gerbyvargen, en vuxen stor varg som skulle ha färdats genom gårdar då den passerat Gerby i Vasa. Storleken på spåren uppgavs till 12x10 cm och den hade en steglängd på 50 cm.


Niclas Fritzén, du har spårat mycket varg och ordnat kurser i djurspårning, vad säger du om spåren? Är det varg?

- Utifrån bilderna som figurerat i massmedia går det inte att säga mycket. Vissa påminde till och med om spår av mårddjur. Men jag har fått mig tillsänt bilder av dem som observerade spåren. Då man anger spårstorlek är det viktigt att veta vad man skall mäta och framförallt att berätta hur man mätt och vilken tass som mätts. Utgående från ett känt mått (längden på ett svart band på handsken) har jag med ett datorprogram gjort min bedömning av spårets storlek (se bild). Längden mäts från mellanfotsdynans bakkant till de främre tådynornas framkant, alltså exklusive klor. Jag får längden på spåret, i detta fall vänster framtass, till ungefär 9 cm. Bredden varierar mycket beroende på hur djuret spretar med tårna, men spåret på bilden är drygt 8 cm brett. En normal varg har ett framfotsspår på ca 10 cm, så en längd på 9 cm faller nog inom ramen för hur stor en vargtass kan vara. Det som dock är anmärkningsvärt är att på nästan alla bilder av olika framfotsspår syns avtryck av femte tån eller ”sporren” som hunddjur har på framfoten och dessutom syns avtryck av handlovsdynan. Dessa båda sitter högre upp på tassen och syns endast i undantagsfall hos en varg när den går i tunn snö.

Gerbyspåren. 


Hur är det med steglängden? Vad berättar en steglängd på 50 cm?

- Man brukar mäta steglängd från en viss fot tills samma fot sätts ner igen, så måttet 50 cm indikerar nog en halv steglängd. Vi får räkna med en steglängd på en meter i stället. I trav kan en räv ha en steglängd på över en meter beroende på fart och underlag. I snö har en travande varg en steglängd på upp till 1,5 meter, och på hårt underlag upp till två meter. I långsam gång kan en varg ha en steglängd på en meter. Många hundar kommer upp till 1,5 meter i steglängd i trav, så en steglängd på en meter säger föga om djurets arttillhörighet.

Stora hundspår i närheten av den plats där den förmodade vargen skulle ha rört sig. Framfot ca 10 cm (exkl. klor) och steglängd i gång(?) med övertramp ca 106 cm.


Så vad tror du om djuret?

- Jag har ju inte själv sett spåren annat än på bild och man borde följa dem en längre sträcka för att kunna uttala sig. Det går inte med säkerhet att avgöra utgående från enstaka foton om stora hunddjursspår är gjorda av en stor hund eller varg. Även om många hundar har tydligt mindre och kompaktare tassar än varg så är morfologin i praktiken identisk, och det finns hundar med vargstora tassar och med samma avlånga form som vargens tass. Hur som helst är det inget med dessa spår som indikerar att de snarast skulle vara gjorda av varg eller som skulle utesluta en lösspringande hund. Dessutom indikerar de regelbundna avtrycken av den femte tån och handlovsdynan att det snarare rör sig om hund. På fredag kväll, efter att de ursprungliga spåren drevat igen, besökte jag området och gick längs cykelbanor och skogsstigar. På flera ställen såg jag spår av hundar med framtasspår på omkring 10 cm och hundar med betydligt mindre tassar som i dikeskanten travat med en steglängd på upp till 130 cm. Sannolikheten för en stor okopplad hund i Gerby är enligt min bedömning betydligt större än en varg med avvikande tassar.

Stora hundspår i närheten av den plats där den förmodade vargen skulle ha rört sig.


Erik Isakson från Dalarna i Sverige, du har årtiondens erfarenhet av varg och vargspårning och framförallt problematiken med varg- och hundspår. Du har sett spårbilderna av gerbyvargen. Vad säger du? Håller du med Fritzéns bedömning?

- Jag håller med Fritzén om att man inte säkert kan skilja varg från hund på fotografier av enstaka tassavtryck. När jag arbetade med att kontrollera vargrapporter åt Naturvårdsverket i Sverige så åkte jag till platsen och följde med uppgiftslämnaren till spåren. Ryggsäck med mat, kaffepanna och lite annat på ryggen. Man vet inte när man kommer tillbaka till bilen. Efter första dagens spårning: “Det är varglikt”, efter en vecka: “Det måste vara varg”. Men oftast blev det ganska fort hund- eller lodjursspår. Men aldrig den absoluta säkerheten som vid ett lospår eller järvspår, arter som inte har en tam avlad variant. För att bedömningen ska vara varg så krävs en långsträckt framtass på 10 cm, att den huvudsakligen färdas i regelbunden trav, (bakfoten snett framför framfoten i tunn snö, fot i fot i djupare snö). Vid galopp och språng ska man se en anledning till att den haft mer bråttom. Den ska tänka som en varg när den närmar sig stängsel, vägar och byggnader. Den tvekar eller går runt. En hund byter gångart oftare, gångarten är inte lika regelbunden, löpan är vimsigare, tassen är rundare och oftast mindre. Men allt handlar om små skillnader som man bara lär sig av flitigt spårande. Det är lätt att jämföra skillnaden på det vilda och det tama djuret om man spårar räv och hund.


Susanne Wendell, du är hunduppfödare sedan 40 år och exteriördomare på hundar. Gerbydjuret lämnade tassavtryck i vilka handlovsdynan och sporren syns. Vad indikerar detta om ett hunddjur?

- Det tyder på en vek handled som osannolikt en varg skulle ha men som hundar ofta har, speciellt stora tunga hundar som inte har bästa möjliga benstomme och muskelkondition. Det är ett beklagligt och smärtsamt och tyvärr ganska allmänt fel som just drabbar stora tunga hundar. När hunden sen rör sig kan den så småningom utveckla artros i armbågen, eftersom handleden som borde tjänstgöra som stötdämpare inte fungerar som den ska och stöten fortplantas upp i och tas emot av armbågen. Som domare fäster vi stor uppmärksamhet vid detta. Det är osannolikt att vilda djur skulle ha så veka handleder. En varg skall försörja sig och överleva genom att färdas långa sträckor. Ett vilt djur med så dålig konstruktion och kondition gallras bort av naturen, medan en sådan överlever hos människan genom köpt mat och veterinärbesök med smärtlindring.


2 kommentarer:

  1. Ralf Wistbacka3 januari 2018 12:51

    hej igen!

    Varför kan inte vår lokalpress anlita folk som faktiskt är sakkunniga då det gäller att bedöma spåravtryck? I stället tar man in rafflande insändare som skrämmer upp befolkningen i onödan.....

    SvaraRadera
  2. När det gäller naturfrågor tycks det i mediahusen finnas en förståelsebrist angående vad som är saklig vetenskap och vem som företräder den.

    Det är i alla fall den enda förklaring jag för närvarande kommer på.
    Sedan kan det eventuellt finnas ett visst sug efter klick på nätet (klickbaits) och därigenom en viss vinkling vad innehåll beträffar.

    SvaraRadera