torsdag 14 december 2017

Lucka 14


Jo i den här julkalendern lyfter jag enskilda påståenden eller meningar ur ett längre resonemang. Men även om man tar del av helheten blir det egentligen inte bättre - snarare konstigare.
Angående den här framvaskade guldklimpen skulle jag vara synnerligen intresserad av att få veta hur Granqvist egentligen tänker. På allvar liksom. Känns som om jag gått miste om någon elementär insikt eller en omvälvande vetenskaplig nyhet. 
Jag borde ha postat den här i går, för det går verkligen inte upp något ljus för mig.


4 kommentarer:

  1. Människan har decimerat rovdjursstammarna kraftigt runt om i världen och det evolutionära samspelet mellan predatorer och bytesdjur ser säkert annorlunda ut idag jämfört med innan människan började jaga på allvar.
    Om vi igen tar älgen som exempel så tyder svensk forskning på att vargen har högre jaktframgång på Älg i Sverige jämfört med ställen där vargen alltid har funnits. Någonting ser alltså ut att ha hänt med dom svenska älgarnas förmåga att hantera vargen under den tid som vargen var borta. Man kan tänka sig att när vargens predatortryck minskar så försvinner en del av det filter genom vilket enbart dom älgar som är bäst på att försvara sig själva och framför allt sina kalvar mot vargen silas fram. Vi får då till slut en älgstam som är sämre på att försvara sig mot just Varg. Samma sak borde gälla alla byten/predatorrelationer. När vi då får tillfälliga uppgångar i rovdjurspopulationerna så slår det alltså hårdare än normalt mot bytesdjuren. I det läget griper människan in och således får aldrig naturliga relationer någon chans att återetablera sig.
    Ur detta kan man kanske dra den, i mina ögon och ur en strikt naturlig synvinkel, felaktiga slutsatsen som Eirik Granqvist drar här.
    I en natur dominerad av mänskliga aktiviteter kanske Granqvists slutsats dock stämmer, vi kan antagligen inte ha så mycket Varg på den svenska landsbygden som behövs för att naturliga byten/predatorrelationer skall få chansen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannolikt finns det en hel del relevans i det du skriver. Det finns förstås en del forskning som berör frågan men jag har för närvarande inte koll på hur långt gångna slutsatser som dragits. Det där skiljer sig högst antagligen beroende på område, fauna och situation.

      Mina inlägg och länkar har förstås den bristen att de knappast kan läsas av icke-prenumeranter. Granqvists insändare handlar i första hand om fåglar (skogsfåglar och rovfåglar) men ar applicerbar på alla ekosystem. hur människans jaktkttryck påverkar ekvationen är sedan antagligen olika i olika sammanhang.

      Min huvudsakliga frågeställning när det handlar om ekosystem (av alla slag) är egentligen vårt förhållande till biodiversiteten och den fortsatta decimeringen av biotoper - fragmenteringen - vilket gör att de flesta organismerna har allt sämre förutsättningar att existera i sina ursprungliga biotoper. Antingen är de så flexibla att de kan justera sig och överleva ändå eller så försvinner de. Konkurrensen mellan organismerna ökar också i den processen. Vargdebatt och andra infekterade miljö-relaterade debatter som går i media är sannolikt bara ett resultat av den långsamma krocken vi genomgår.

      När vi exploaterar natur i dag genomgår processen förstås alltid(?) en miljöanalys. Oftast sker någon form av kompromiss mellan exploateringen och naturskyddet. I något slags hänseende är det ändå alltid lika med förlust för naturen. Vi kompromiss-exploaterar oss fram och det går möjligen bara lite långsammare än vad det annars skulle gå. Men det är en fråga jag antagligen återkommer till i något skede... om eller när andan faller på.

      Radera
    2. Lucka nr 9 kunde anses vara "central" i min argumentation.

      Radera
    3. Östmans "sunda" balans är nog inte helt självklar dock. Han har säkert rätt i mycket, men vi bör vara klara över att vi har alltför dålig kunskap om alla kopplingar som finns mellan arter i ett ekosystem för att veta vad som är sunt eller ej.
      Jag är ju som Östman anhängare av reglerad vargjakt, men vargens närvaro eller frånvaro påverkar antagligen ekosystemet på massor av sätt som vi inte förmår upptäcka. Det finns säkerligen kopplingar t.om. i både svampmycel och markens bakteriefauna.
      Vargjakten blir mer en eftergift åt människans krav på ett rimligt liv i en hårt pressad landsbygd än en noga analyserad ekologisk politik.

      Miljöanalyser är nog bra, men vi ser i Sverige hur t.ex. skogsbruket, trots analyser och FSC-certifikat fortsätter att fragmentera fjällnära gammelskog.

      Vi har mycket kvar att göra och många obehagliga överraskningar framför oss innan vi lärt oss exploatera tillräckligt varsamt.

      Radera