Paus i jobbet blev paus i bloggpausen - Veckans pausmyra

Inläggstakten är fortsatt långsam och det har närmast blivit en liten period av bloggpaus senaste veckan. Jag ägnar nämligen dagarna nästan helt åt insekter, men det är inget jag ännu ger några förhandsvisningar av. Tids nog ska det arbetet få sin givna plats också här.

Idag blev jag dock tvungen att ta en liten paus från det där insektsjobbet. Då passade jag på att peta med en annan insekt. Under hösten har ett litet antal bevingade hushästmyror - Camponotus herculeanus - dykt upp i kåken. Det har varit någon enstaka drottning och ett par hanar. Normalt är jag lätt vek när det handlar om att ha ihjäl något, men hästmyror hör till de där lätträknade arterna jag kan likvidera utan påföljande sömnlösa nätter med plågat samvete.

Självfallet måste liken tas tillvara. Så under den där nämnda pausen tidigare idag, inledde jag en liten "montering" av denna drottning. Antagligen lär jag återkomma till henne och hennes friare.

Alfågel på villovägar

En ung alfågel-hane har kommit helt snett i tillvaron och befinner sig sedan i går(?) ovanför kraftverksdammen i Nykarleby.

Egentligen borde han hålla till med sina artfränder ute till havs och det blir lite svårt att hysa stora förhoppningar över hans framtid.

Senhöstsmörkersmåkryp 4

När ficklampan...

... nä nu ska jag rätta mig själv. Använder inte alls en ficklampa. Har bara skrivit så för enkelhetens skull. 

Jag använder mig egentligen av en cykellampa som fästs på en sk. "Magic arm" på kameran. Det betyder att lampan lyser framför objektivet och följaktligen på motivet. Sådant underlättar fotograferandet i mörkret. Det ljus lampan producerar överträffas dock av blixten när själva bilden ska tas.

Så jag börjar om...

När den på kameran monterade lampan lyste upp dessa tjusiga korvar blev jag glad. Hade inga bilder på dem tidigare. Den större larven (två första bilderna) var väl kring 15 mm lång. Den kröp på kanten av en upphöjd odlingsbädd.

Larver brukar vara lite halvknepiga att bestämma. Litteraturen (inkl. nätet) tenderar ju att koncentrera sig på fullbildade insekter. 

Det första blir ju att bestämma vilken ordning den observerade larven tillhör. Här på land har vi ju kanske främst tvåvingar, skalbaggar, fjärilar, steklar och vissa nätvingar att välja bland. De här larverna visar tydliga skalbagge-egenskaper. Huvudets utformning och de tre tydliga benparen är t.ex. goda ledtrådar i detta fall. Huvudet med sina stora käkar visar att det är en rovlevande larv. De första alternativen som spontant ploppar fram i skallen är jordlöparna, kortvingar och flugbaggar. Larvens storlek passar in på arter ur alla familjerna - även om vi har väldigt få kortvingar som blir så stora. Men jordlöparna och kortvingarna går bort med tanke på den plöfsiga och lite håriga kroppen. Därmed kvarstår flugbaggarna och visst är det flugbaggelarver. Däremot vågar jag inte gissa på art. Vi har tre-fyra stora Cantharis-arter som vanligtvis frekventerar närområdet och gissningsvis är det någon av dessa. En annan orsak till lite glädje när man hittar dessa, är förstås deras rovlystnad som ju gagnar alla tänkbara trädgårdsodlingar.

Kort efter upptäckten av Cantharis-larverna noterade jag en liten grupp små versioner av samma modell. Dessa 5-7 mm små larver satt på en björkstam. Av små flugbaggar har jag hittat Malthodes marginatus och Rhagonycha nigriventris, men jag har ännu inte hittat något som nödvändigtvis binder larven till någondera släkte eller art. Vad man då borde göra är förstås att samla in dem, föda upp dem och se vad de blir till. Men det har jag inte påbörjat.

Flugbaggelarver kallas även snömask. De kan nämligen i bland påträffas just på snö när temperaturen tillåter. Med andra ord sällar sig dessa till den grupp av köldtåliga kryp som kom att bli i fokus under de inlägg som går under den krångliga rubriken senhöstsmörkersmåkryp. 

Senhöstsmörkersmåkryp 3

Ännu ett småkryp med tycke för kyligare årstider är vintermyggan. Nu är det ju dock så att vi i det här landet har ca 15-17 arter och jag nöjer mig i princip med att använda familjenamnet Trichoceridae (vintermyggor) i detta inlägg. Men eftersom släktet Trichocera är det med marginal vanligaste och artrikaste, så vågar jag antagligen skriva Trichocera sp. utan nämnvärd oro för hårda bakslag mot min stolthet.

Den uppmärksamme noterar säkerligen likheten med harkrankar. Likheten har sin förklaring. Vintermyggorna tillhör infraordningen Tipulomorpha - vilken ingår i underordningen Nematocera (myggor) i ordningen Diptera (tvåvingar). Nu är det kanske inte så enkelt som att alla "myggor" egentligen har sin fylogeniska plats i just Nematocera, men för tillfället är de i alla fall placerade i ett sådant släktträd. Fortsatta DNA-studier lär väl luckra upp bland grenar och kvistar.

Senhöstsmörkersmåkryp 2

Fortsättning på presentation av de kryp jag mötte under en kväll med ficklampan i högsta hugg.

Även om det är allt glesare mellan småkrypen vartefter temperaturen sjunker, finns det vissa fördelar i samband med själva fotograferingen. Dessa småkryp är ju nämligen mindre benägna att röra på sig när det är kallt. Det finns dock flera olika små varelser som inte bryr sig nämnvärt fastän kvicksilvret kryper under den av människan bestämda noll-markeringen på en Celsius-graderad termometer (jo jag vet, det där med vattnets fryspunkt osv. bla blabla).

Den här flugan torde höra till familjen Heleomyzidae (myllflugor). Eventuellt kan den ha släktnamnet Tephrochlamys. Längre än så kan man antagligen inte släktforska på basen av denna enda bild. I Finland finns fyra snarlika arter. Eller så är det någon Scoliocentra. Jag blir lätt förvirrad av flugor.

Beroende på släkte, art och specialiseringar, lever myllflugor (larverna) i och av bl.a. kadaver, bajs eller andra ruttnande organiska godbitar. Många i familjen är riktiga vinterflugor och de är aktiva även vid ett par minusgrader. Flera kan överleva helt galet låga temperaturer och -60°C har nämnts för Heleomyza borealis. En hypotes kring deras vinteraktivitet är att de blir väldigt snabba med att exploatera kadaver och exkrement som ackumulerats under vintern. De kan därmed få fördelar jämfört med mer värmekrävande "konkurrenter" så fort godsakerna töar fram på våren. 

Mer om myllflugor finns att läsa i den färska referensen nedan.

A case study of Heleomyzidae (Diptera) recorded on snow in Poland with a review of their winter activity in Europe

AGNIESZKA SOSZYŃSKA-MAJ  and ANDRZEJ J. WOŹNICA 
European Journal of Entomology 113: 279-294, 2016

Småfågelhysteri och några klipp från holk-kameran

Här om dagen nåddes jag av nyheten att en steglits hade observerats på nära håll i trädgården. Det var världsomvälvande nyheter och jag rusade självfallet ut med kameran i händerna och andan i halsen.

Någon steglits syntes inte längre till. Pilfinkarna småkivades lite hemtrevligt i rönnen och mesarna ilade som mesar mellan varje existerande kvist i varje träd.

Jag tog förstås några bilder av nämnda fåglar i väntan på att steglitsen skulle ångra sig och ändå vilja vara med på bild. Det gjorde den inte. 

Några grönfinkar satt i toppen av ett träd och spanade runt. De stannade inte länge och några bilder bidde det inte. Pilfinkarna fortsatte sitt tjittermarinerade umgänge och varvade med stilla stunder i solen.

Det slog mig att jag hade några klipp från kameraholken, där det äntligen blev häckning. Så jag har nu gjort en snabb sammanställning av året. Det börjar i april där en vuxen pilfink övernattar. Sedan övergår det i byggande av boet vilket ju förstås har tak så att kameran inte kommer åt att se ner på den ruvande, på äggen eller de nykläckta ungarna. I början av juli hade delar av taket rämnat och då fick man äntligen börja se ungarna. De pysslade föga överraskande med sådant som fågelungar gör. Ganska snabbt började föräldrarna bara mata vid ingångshålet. 28.7 hoppade ungarna en efter en ut. Måhända är det någon av de inblandade filmstjärnorna jag fotograferade i helgen. Trädgården är dock ganska pilfinkstät så det är förstås svårt att veta med bestämdhet.

Sedan kan jag förstås också peta in tvenne bilder på de båda traditionella mes-sorterna, som var på hetsig matjakt.

Skralt bildmaterial, men så slängde jag inte många exponeringar efter dem heller.