söndag 31 maj 2015

Morotsdvärgspindel

Igår blev det en ny liten trädgårdssafari. Vill bli många spindlar just nu och det har sina orsaker. Dels handlar det om var man letar, dels handlar det om att spindlar faktiskt finns i stora mängder och dels handlar det om att spindlar inte smiter med hjälp av vingar. Hade en del småsteklar framför mig igår men alla hann jag inte dokumentera. För att hinna ta vara på dem behöver jag helt enkelt utföra fångsten så som det faktiskt ska göras.

Men, men...
Att spindlar finns i stora mängder och att de huserar precis överallt, är förstås ingen nyhet. Någon nyhet är det inte heller att en försvarlig del av dessa spindlar tillhör storfamiljen täckvävare (Linyphiidae) - både vad mängden arter och antalet individer beträffar. Det betyder att jag sannolikt kommer att mata på med en hel del täckvävarspindlar framöver. 

Med den inledningen av detta inlägg är det lätt att lista ut till vilken familj ovanstående spindel tillhör. 
Här har vi en hane av arten Gongylidium rufipes - morotsdvärgspindel. Den avporträtterade hanen närmade sig de 3 millimetrar som hanarna kan bli. Honorna är generellt några tiondelsmillimeterar större. 
Att det verkligen är en spindel av den arten ska jag väl inte sätta huvudet i pant på, men det absolut mesta tyder i alla fall på det. Den här hanen är nämligen ganska tydlig i den färgteckning som är hyfsat karakteristisk för dvärgmorotsspindlar.

Från "gårdssafari" 30.5.


lördag 30 maj 2015

En kaparspindel - men vilken?

Ero är det vetenskapliga släktnamnet på denna oerhört stilfulla spindel. Bildens individ hade (har) en kroppslängd på ca 3 mm och det är ungefär så stora som de (honorna) blir.
Deras norska namn - kannibaledderkopp - avslöjar lite mer om deras liv och leverne än det svenska namnet kaparspindel - som i och för sig också har med livsstilen att göra. 
Kaparspindlarna (Mimetidae) äter nämligen uteslutande andra spindlar. Jakten på andra spindlar sker företrädesvis i bytets eget nät. Kaparspindeln använder sina långa framben till att känna på och dra i bytesspindelns nät. Ibland kan den eventuellt locka fram sitt offer med nätryckandet, men i normala fall brukar den attackera och leverera ett bett i bytets ben. Dess snabbverkande gift gör processen kort med den andra spindeln. Av någon anledning sörplar den sedan gärna i sig bytets innehåll genom betthålen i offrets ben. Spindelsmoothie ur sugrör.

Nu återstår bara att också reda ut vilken art det är. Jag var inledningsvis ganska säker på att det är Ero furcata - skogskaparspindel, men jag veknade ganska omgående i min förvissning. Det skulle nämligen också kunna vara E. cambridgei - sumpkaparspindel.
Får se, kanske jag får det utrett - om det alls är möjligt att avgöra på basen av bilden.
Notera för övrigt de fina raderna av hår på båda främre benparen.
... och jag vill verkligen ännu en gång poängtera hur oerhört vacker denna spindel faktiskt är.

Från "gårdssafari" 24.5.


fredag 29 maj 2015

Björkfröskinnbagge

Långt namn, liten skinnbagge. 
Vet inte riktigt varför, men den här lilla rackaren blev av någon anledning en riktigt komplicerad dokumentationshistoria. Bild efter bild efter bild uppvisade bara oskärpa och felfokusering. visserligen är det fråga om manuell fokusering - eller egentligen är fokuseringen fast, men det gäller att hålla kameran på exakt rätt avstånd från motivet. Med ett skärpedjup på en knapp millimeter så är det förstås en smula kärvt, men det brukar fungera ganska hyfsat i de flesta fall. Dock inte med den här. Till slut hade jag ändå en exponering som blev någorlunda acceptabel vad fokuseringen beträffar.

Björkfröskinnbaggen - Kleidocerys resedae - är ungefär 5 mm lång (som fullbildad) med skirt genomskinliga vingar och vackert detaljerade färgfält i röd-gula toner. Björkfrön är dess huvudföda men fram tills dess att sådana hänger från björkarna får den rimligtvis lov att hitta näring på annat håll. Det här exemplaret hittades i en Schersmin men om busken tjänade som mat eller bara gömställe kan jag inte svara på. 

Björkfröskinnbaggen blev nr 313 på listan över djurarter funna i trädgården.

Från "gårdssafari" 24.5.

Edit 23.9.2020: Jag har inte den blekaste varifrån namnet "björkfröskinnbagge" kommer eller hur det landade i min hjärna/blogg. Arten har inget officiellt svenskt trivialnamn och vad jag kan se så kallas den kanske inte ens björkfröskinnbagge annat än på några fåtal ställen. Mycket mysko. Glöm alltså "björkfröskinnbagge" som svenskt namn. 


Spetsbladloppa

"Gårdsinventeringen" fortsätter - eller tja, inläggen från senaste vändan ut bland kvistar och blad fortsätter. Ur en schersmin ramlade denna representant tillhörande en grupp insekter som för mig är en blank fläck.

Bildens insekt har en kroppslängd på ca 3 mm och den tillhör överfamlijen bladloppor (Psylloidea). Bladlopporna tillhör halvvingarna (Hemiptera) tillsammans med stritar, skinnbaggar och bladlöss. Bladlopporna delar förstås också sina släktingars utvecklingsprocedur - dvs. genom ett antal nymf-stadier. De första nymf-stadierna är hos många släkten platta och påminner en del om sköldlöss. Vissa arter orsakar gallbildningar på sina värdväxter.

Bladloppan i det här inlägget torde vara en hona ur familjen spetsbladloppor (Triozidae)

Från "gårdssafari" 24.5.


torsdag 28 maj 2015

Äggspindel

Äggspindeln - Enoplognatha ovata - är sedan länge tillbaka observerad och dokumenterad vad trädgårdsinventeringen beträffar. Men det skadar knappast att lägga in några bilder av två småttingar. Dessa exemplar hade en kroppslängd på ca 2 mm och de ska därmed växa en hel del till.

Äggspindeln gillar frodig och grön undervegetation - det syns ju förstås inte på bilderna - men det är på ett sådant ställe jag lirkat fram dem.

Här och här är bloggens tidigare inlägg om den här arten.

Från "trädgårdssafari" 24.5


En med frön på menyn

Här har vi en nymf av en markskinnbagge. Släktet är Scolopostethus och arten torde vara thomsoni.
Bland markskinnbaggesläktet (Rhyparochromidae) är frön en vanlig kost. Undantag finns alltid och dessutom kan många av arterna också förse sig av andra födokällor. Likt alla andra skinnbaggar äter de med hjälp av sin vassa sugsnabel.
Den här ca 3 mm långa individen må vara framskakad ur en Rhododendron men S. thomsoni lär annars förknippas främst med nässlor. 

Hoppstjärten torde vara Entomobrya nivalis, som gärna vistas i barrträd där den livnär sig av alger. Den här brokhoppstjärten hör sannolikt till ett av de mest talrika småkrypen inomhus under julaftonen.

Från "gårdssafari" 24.5.


Praktklotspindel

Följande spindel till rakning... 
Det här är Thymoites bellissimus - en liten klotspindel på dryga 2 mm (kroppslängd). Hanen på bilden överskred knappast de där två millimetrarna.
Praktklotspindeln har en östlig utbredning och här i Finland hittas den också främst österut. Det största undantaget tycks vara Vasatrakten där den ställvis verkar vara vanlig. Enligt uppgift är det här första upptäckten av arten i västra Finland norr om Vasa. Det är ju ganska kul i sig. Man får väl dock förmoda att arten ändå finns lite här och var men det handlar förstås om att de ska upptäckas också.
Så ut och leta nu bara...

Från "gårdssafari" 24.5.

Koponen, S., Pajunen, T. & Fritzén, N.R. 2013: Atlas of the Araneae of Finland. – Finnish Expert Group on Araneae; at: http://biolcoll.utu.fi/arach/aran2013/Thymbell.pdf


tisdag 26 maj 2015

Bollmattvävare

Ytterligare en trädgårdssafari tog vid i söndags. Fler djupdykningar i den lägre vegetationen.
Resultatet blev bl.a. en samling spindlar. De flesta av dem kunde jag inte artbestämma men har fått hjälp via en sådan där sida på det där internätet. Några av arterna kan helt säkert inte artbestämmas på basen av bildmaterialet men en liten bit på vägen kommer man ändå. Först ut på bloggen är den här  2-2,2 mm långa (kroppslängden) hanen. Den ramlade fram ur en Rhododendron.

Täckvävarspindlarna (Linyphiidae) är en stor familj och hos oss finns det en hel del av dem att upptäcka. Det här är Poeciloneta variegata, som fått namnet bollmattvävare på svenska. Spindeln hittades på en för den ganska typisk plats - lågt ner i en buske på en inte allt för tätbevuxen plats. Tycks enligt uppgift vara som vanligast under första halvan av sommaren.

Från "gårdssafari" 24.5.


måndag 25 maj 2015

Grön trädgårdshjälp

Guldögonsländorna (eller stinksländorna) är aktiva just nu. De övervintrar som vuxna och i normala fall kan vintrarna gå ganska hårt åt de små krypen. Frågan är dock om de senaste varma vintrarna varit till fördel för dessa nätvingar. Hur som helst. De är vanliga och om man kikar lite bland grönskan som breder ut sig den här tiden på året brukar det inte ta länge innan man har en guldögonslända framför sig.

Ta väl vara på era guldögonsländor - ni som är måna om era blomrabatter och rosbuskar. Sländornas larver kan vräka i sig uppemot 500 bladlöss innan de är klara med sitt larvstadium. Här är en motsvarande larv av en annan nätvinge.


söndag 24 maj 2015

Trefårestekel ?

Ur en schersmin skakades denna lilla stekel fram. Kroppslängden är någonstans kring 2 mm. Flera exemplar hittades men några riktigt vettiga bilder fick jag inte till. Den här bilden var den enda med acceptabel skärpa. Utrustningen är inte riktigt lämplig för dylika småttingar - inte levande och rörliga sådana i alla fall.
Om jag ser rätt, så är det väl en stekel ur familjen Megaspilidae (trefåresteklar). Merparten av dem anses vara parasitoider och några tycks även vara hyperparasitoider - dvs. parasitoider på parasitoider. Notera även de två kvalstren - ett under mesothorax (framför andra benparet) och det andra synligt under femur ("låret") på bakbenet. Troligen liftare i stil med kvalstret i det här inlägget. 

Från "gårdssafari" 19.5


Välj ett namn - vetja...

När gårdsinventeringen tog ny fart för säsongen, var det bl.a. med hjälp av lite skakande i kvistar och grenar som krypen fick bli synliga. Här följer trenne spindlar. De två första ska - om jag inte fullständigt cyklat i diket - vara täckvävare (Linyphiidae). Det finns ju rejält över 100 arter i familjen (typ åtminstone 126 i det här landet) och ju mindre de är desto svårare är förstås artbestämningen. Som vanligt handlar det egentligen om att börja dissekera krypen under mikroskop. Här på utgångspunkten är det dock bara fotografisk dokumentation som gäller och om det inte räcker så räcker det inte. Nöjd och glad ändå.

Täckvävare nr 1:
- Hona
- Kroppslängd ca 1,5 mm
Skakad ur en idegran.
Några tänkbara:
- Alldeles för många...

Täckvävare nr 2:
- Hane
- Kroppslängd ca 1,5 mm
Skakad ur en idegran.
Edit: Barrmattvävare - Obscuriphantes obscurus.

Slutligen ett litet exemplar av en representant för sträckkäkspindlarna (Tetragnatha sp.). Även den är nerskakad ur en idegran. Kroppslängden är ca 2,5 mm.

Från "gårdssafari" 19.5


fredag 22 maj 2015

När himlen faller ner

Så är den ute - När himlen faller ner - en natur-/populärvetenskaplig bok, vars innehåll följer en rad olika asteroider och tillsammans med dem, gör nedslag i jordklotets långa historia.
Författaren Matts Andersén tar läsaren på en tidsresa med hjälp av Söderfjärden som referenspunkt. Andersén är (och har länge varit) en av de starka eldsjälarna kring Söderfjärden - och framförallt det faktum att det är en meteoritkrater. I centrum av kratern står idag Meteorian - en gammal ria som byggts upp till besökscenter och som innehåller både utställning över Söderfjärdens historia samt [rymd]observatorium. Intill Meteorian finns även ett fågel-/utkiks-torn. Under höstarna stannar ju tranorna t.ex. upp i tusental på åkrarna.

Det faktum att vi så pass lokalt har ett dylikt stort spår av ett naturhistoriskt monument är trots allt hisnande. Visserligen är meteoritkratrar på intet sätt ovanliga - men Söderfjärden är en lättillgänglig, överblickbar och "tydlig" krater. Man kan liksom förstå både nedslaget och dess effekter. Givetvis är allt också pedagogiskt beskrivet i Meteorian - samt nu även i Anderséns bok.

Bokprojektet har - enligt vad jag förstått - varit under bearbetning i flera år. 
För ungefär ett år sedan blev jag kontaktad av Andersén med förfrågan om jag hade intresse av att bidra med några illustrationer till projektet. Klart jag hade! En bok om ett ämne som direkt tangerar mina intressen tackar jag inte nej till att medverka i. Att jag var medveten om Anderséns stora kunskap kring det han skrev om, gjorde förstås inte valet svårare.
Under hösten 2014 tog det lite mera fart och inom kort stod det klart i vilken omfattning jag skulle illustrera. Fokus för min del (det finns flera illustratörer och massor av bildmaterial) blev i huvudsak de djur som man möter i textens historiska resa. Sex stycken större målningar, en mindre samt fyra "artporträtt" blev saldot.

Det känns synnerligen hedrande att få vara med på ett litet hörn i denna Österbottniska produktion och det var förstås med spänning jag för första gången öppnade pärmarna när Scriptum idag (21.5) höll utgivningsfest ute vid Meteorian. 
...Och det är faktiskt en fin bok, en riktigt fin bok, som Andersén snickrat ihop.
Mycket fint också att ett förlag som Scriptum gått in för att ge ut boken i fråga. 

Så om du vill veta mer om de djur som syns på bildexemplen nedan, se övriga illustratörers härliga bidrag samt förstås ta del av Anderséns informativa och fängslande berättelse - ja då är det bara att börja leta sig till en sådan där affär som säljer böcker.




tisdag 19 maj 2015

Safarisäsongen inledd

Kändes som om jag var ovanligt sen med att montera ihop blixtar, blixtarmar, och bälg med kamerahuset den här våren. Det kryllar ju förstås av liv där ute bland blommor och blad. Men då jag kollade när premiären skedde förra året var det 18.5. Även då var jag sent igång. 

Det är härmed alltså hög tid att börja samla observationer till den där inventeringslistan i vilken trädgårdens påträffade djur sakta men säkert skrivs in. Just nu är 310 arter noterade. Siffran stiger förstås konstant under sommarhalvåret och det nuvarande antalet är rimligtvis bara en ynka liten del av alla arter som existerar inom tomtgränsen. Dessutom finns det ganska många observerade kryp (typ pyttesmå tvåvingar, skalbaggar och annat) som inte är medräknade och som jag får försöka fokusera på i ett senare skede.

Första dokumenterade krypet är dock ingen nyhet. Allmänt näbbstinkfly - Anthocoris nemorum - är aktivt från tidig vår till sen höst. De hör antagligen till de vanligaste av våra skinnbaggar. Mera om stinkflyet här.

Således är första riktiga trädgårdssafarin genomförd och resultaten - varav de flesta är gamla bekantingar - får fläkas ut på internet via den här bloggen. Mer på kommande alltså.


måndag 18 maj 2015

Vackra men inte omtyckta

För snart ett år sedan - 23.5.2014 - Tog jag några bilder på den här äggsamlingen. Det är alltså skäl att kika efter dessa just nu - speciellt ifall du vill hålla dina lök och liljeväxer intakta.

Äggen är utradade på ett gräslöksblad (strå?) och äggläggaren är den vackert klarröda lökbaggen - Lilioceris merdigera.
Lökbaggen tillhör bladbaggarna (Chrysomelidae) och precis som namnet antyder mumsar dess larver helst på lök. Liljekonvaljer går också bra. Hittar man (närmast) identiska äggsamlingar på liljor eller fritillarior (klockliljor - t.ex. kungsängslilja) är det lökbaggens nära släkting liljebaggen - Lilioceris lilii - som varit framme. Båda arterna är nästan likadana som vuxna. Lökbaggen har rött huvud och rött på benen medan liljebaggen har svart huvud och svarta ben.

Under ett antal år har de (speciellt liljebaggen) varit talrika här i Österbotten. De två senaste somrarna har de ändå minskat och ställvis nästan försvunnit. Rent allmänt tycks liljebaggen vara den vanligare av de två. Likt många andra bladbaggar praktiserar dessa två arter vanan att "ramla" ner på marken så fort fara hotar. De flesta som försökt rädda sina liljor från förtäring har säkert noterat detta. När baggen väl ramlat ner på marken är den märkligt nog också oerhört svår att hitta - trots att den är så lysande röd.


lördag 16 maj 2015

Murkeltider

Den som följt med den här bloggen lär väl kanske ha koll på att svampar också har sin rättmätiga plats på utgångspunkten. Särskilt många har det ändå inte blivit hittills. Men nu är det i alla fall dags igen.

Här hemma i utgångspunktens epicentrum, kan man nämligen just nu hitta toppmurkla - Morchella sp.  Jag slänger inte in något specifikt artnamn på den här. Det är antagligen M. elata eller M. conica. Vissa tycks hänföra dem till samma art - alltså så att conica är synonym till elata, medan andra håller dem som skilda arter. Kunde förstås också skriva Morchella cf.elata.
Hur som helst...

Toppmurklor är inte giftiga men rekommendationen är ändå att man - ifall man absolut tänkt äta dem - förväller dem på samma sätt som stenmurklorna. Detta som en ren säkerhetsåtgärd eftersom murklorna varierar en del i form och utseende - vilket kan leda till förväxlingsrisk. Det här är dock helt klart en toppmurkla.
Toppmurklor anses tydligen inte vara särskilt speciella som matsvampar. Smaken sägs variera en hel del. Här äts dock ingen toppmurkla. Den får släppa sina sporer i fred. Murklan är högst antagligen saprotrof (lever av dött, organiskt material) på/i våra gamla och sakteliga döende äppelträd. De (träden) lever troligen  ändå kvar många år än. Det får de gärna göra trots angrepp av allehanda svampar och annat. Dels är de oerhört vackra och dels är det bara till fördel för biodiversiteten.


onsdag 13 maj 2015

Även 2015 kan bli svartvitt

Förra fredagen (8.5) dök svartvita flugsnapparen upp i trädgården. Han inledde givetvis omgående med att leta reda på en bostad i hans smak. Utgångspunktens trädgård har så pass många lediga holkar så risken för dålig grannsämja eller t.o.m. vräkning av redan inhysta hyresgäster torde vara liten.

Mycket riktigt valde han också att börja sjunga i närheten av en holk som mesarna inte valt ut. Nu får vi hoppas att någon hona fattar tycke för hans framträdanden. Rätt låt vinner.

Fotografierna togs 10.5.


måndag 11 maj 2015

Tornens kamp anno 2015

Handduken kastades in på fredagen. Eller tja... Bådavikens torn kunde helt enkelt inte fyllas med ett officiellt tornkampargäng. Förhinder och andra program ledde till att det hela avblåstes med kort varsel.

Men jag var mentalt inställd på att åka ut, så jag letade mig iväg på morgonkvisten. Det hade jag antagligen gjort oberoende. Det är helt enkelt skönt att bara finnas där ute.
Något egentligt räknande av arter började jag inte på med. Avsaknad av vettig tubkikare eliminerade möjligheterna att se fåglarna ute vid stranden samt de sjöfåglar som befann sig i vattnet längre ut. Det är egentligen helt sanslöst att jag faktiskt inte äger en tubkikare. Funderar skarpt på att göra något åt saken. Min taskiga förmåga att urskilja och artbestämma småfågelsång är ett annat allvarligt handikapp i grenen artkryssa.

Men om jag nu i efterhand trots allt räknar lite, kommer jag ändå fram till 35 med säkerhet bestämda arter. Dessa observationer gjordes mellan kl. 05.00 och 10.00. Klockan tio kände jag mig nämligen färdig med varandet i tornet och sökte mig hemåt.
Ska man nu nämna någon skild fågel så är väl årtan en sådan (se bild nedan). Fisktärna kan också få sitt namn utskrivet. Samma gäller ladusvala.
Flera arter som syntes veckan innan (se den långa serien av "andra maj-inlägg") var som bortblåsta. Inte en bläsand, ingen skedand, inga brushanar, inga kärrhökar.

Den här gången kom årtorna inom lite närmare synhåll.

Ja, årtan finns absolut där i bilden.

Tofsviporna bjöd på sina sedvanliga halsbrytande konster.



lördag 9 maj 2015

Andra maj 9. Några avslutande arketyp-bådaviks-fotografier

Härmed avslutas denna "Andra maj"-serie. Bilderna är typiska fågelobservationer - så som man ser dem från tornet.








Andra maj 8. Ja! Årta!

Eftersom jag är så oerhört inaktiv när det gäller att jaga artkryss, kan observationer av vissa - inte helt ovanliga - fåglar totalt saknas när året skall sammanfattas.
Årtan - Anas querquedula - är en av dem jag inte sett på flera år. 
I de där Replot-fjärdarna och påttarna jag besökte under barndomens fågel-exkursioner (åren kring 1980), fanns några årtor allt som oftast att beskåda. Under mitten av 90-talet häckade jag en del vid Bådavikens fågeltorn och ännu då (åtminstone) noterade jag ibland årtor. När jag på nytt började leta mig ut till Bådaviken för ca 5-6 år sedan var de som försvunna. Antagligen har de tillfälligt varit på plats - men inte så att jag fått syn på dem i alla fall.

Men så... andra maj 2015 blev det ett kärt återseende - även om årtorna själva knappast kan bry sig mindre. 
I Finland beräknas antalet par vara mellan 1000 och 2000. Årtan är i princip klassad som utrotningshotad i vårt land.

Precis som i fallet med rödräven (förra inlägget) hade jag en felaktig bländar-inställning när bilden togs. Därav det omfattande suddet - ett sudd som dessutom är förstärkt pga. avstånd till fåglarna (ca 500 m) samt hård beskärning. Allt handlar här om att få in arten i bloggen - inget annat. 
...Och det är årtor (honan kan eg. inte urskiljas på bilden) och inte en plastpåse som bara råkar se ut som en årta.


Andra maj 7. Rödräv

Det här inlägget avslutades med en sanslöst spännande cliffhanger.
Här är svaret.

Rödräven jagade i området mellan viken och stranden. Gissar på vattensork eller något i den stilen.
Misstänker att det fanns en del olika godbitar att smaska på i det där området mellan viken och stranden. Örnarna var ju bl.a. nere på marken och verkade slita i något. Antagligen fisk. Räven kollade säkerligen också de mumsigheterna. Men jagade aktivt gjorde den som sagt också. Ett par typiska räv-skutt förevisade den i alla fall.

Typiskt nog hade jag missat mig med adaptern mellan kamerahuset och objektivet (Canon FD 150-600 f5.6 L). Adaptern har en ring som bör vridas till ett visst läge för att bländaren ska aktiveras (även om det alltså är manuell bländare). Detta var inte rätt inställt och bländaren var således vidöppen - vilket ger tydlig försämring av skärpan med det objektivet.
Oberoende så var ju avståndet ändå så pass stort (typ 400 meter) att bilderna ändå bara är av högst dokumentär art.


fredag 8 maj 2015

Andra maj 6. Tranorna

Tranor har frekventerat åkrarna sedan slutet av mars. Vid Bådaviken häckar (högst antagligen) åtminstone ett par - kanske två. Till kvällarna kommer ännu några övernattare ut till stranden.
Förutom vikens fasta tran-par, brukar man den här tiden på året se en hel del par som flyger över och tillfälligt stannar upp för att söka ätbart eller annars bara kolla läget. All sådan aktivitet sker förstås ackompanjerat av tokmånga decibel - inte minst från de som anser viken vara deras.

Medan jag ägnade förra lördagsmorgonen vid fågeltornet passerade två tran-plogar med vardera ca 15 individer. Jag förmodar att det var tranor som övernattat längre ut i skärgården och som på morgonen/förmiddagen åter letade sig till lämpliga födoplatser in mot land.



Andra maj 5. Brun kärrhök

Brun kärrhök hör så att säga till vid Bådaviken. De har häckat någonstans där inne i vassen under många år men senaste sommar verkade det ha blivit om intet.

Lördagen andra maj fladdrade en hane förbi. En hona besökte också viken ett par timmar senare.


onsdag 6 maj 2015

Andra maj 4. Tornsällskap

Under ett besök vid Bådavikens fågeltorn får man förr eller senare sällskap av sädesärlan.