En kortvinge ur arkivet

För att nu ändå hålla en gnutta liv i bloggen (utöver finalvecka i föregående inlägg) klämmer jag härmed ut en bild som togs i början av augusti. Motivet är en hyfsat vanlig kortvinge (Staphylinidae) av en modell som bl.a. hittas ganska ofta i svamp. Exemplaret på bilden var ca 4 mm långt. 

Jag har inte gjort någon större ansträngning för att artbestämma krypet men tror att det rör sig om en representant ur släktet Tachinus.

Läsartävling

Den här bloggen kommer under den närmaste tiden inte att få nya inlägg i samma takt som hittills under året. Jag är helt enkelt i färd med ett arbete som inte är möjligt att kombinera med vare sig utevistelse och fotografering eller inläggsskapande. På det viset kommer det att vara fram till mitten av november. Möjligen kan det bli ett par helgbesök ute i det gröna bruna och då följer väl ett inlägg eller två. Men annars alltså... stiltje.

Under tiden får ni kika närmare på detta 2 millimeter långa kryp. Det befann sig ovanpå en svamp (skivling av något slag) och nu är alltså frågan om någon läsare kan klura ut vad detta är för en liten rackare. Fotografiet togs 28.8 kl. 22:38 och platsen är Nykarleby. 

Priset till den som först skickar in rätt svar är ett (1 st) oinramat "porträtt" av en självdöd insekt (Se mer nedan).

Lycka till!

Edit 1: Deadline på detta är lördag 1.11 ca 21.00. Om rätt svar inte inkommit innan dess avslöjas svaret.

Edit 2: Rätt svar.

Följande bilder finns som färdiga "provutskrifter". De är alla 33 cm (inkl. 15mm vit kant) i den längre riktningen och varierande i den andra. Bilderna kan vid behov skickas inom Finland.

Eftersom mitt arbete också håller mig hemifrån under veckorna kommer jag tyvärr inte att kunna leverera/skicka priset i rödaste rappet.

Fotografierna ingår i en serie arbeten som - motiven till trots - egentligen inte är särskilt nära förknippat med de aktiviteter som utmynnar i den här bloggen. Insekts-porträtten har mera att göra med min profession och det jag gör inom den. Bilderna är tänkta som storformatsutskrifter på ca 1 m.

Fler mera bilder från Storsand

Pjah... kan ju peta in några typiska "rovfågel-på-stort-avstånd-bilder" när jag ändå håller på.

En ung duvhökshona kraftade (ja, de flyger ju så) fram över vattnet. Plötsligt girade hon tvärt och dök ner mot det blå. I vattnet plaskade en knipa till och dök. Höken svängde åter upp och fortsatte vidare i den ursprungliga riktningen.

Tidvis var det ett moln av kråkor längre österut längs stranden. Bland dem hördes ibland ett par korpar. En av korparna satte sig i en gran ute på Lotan. Jag slängde min vana trogen iväg en bild i den riktningen och placerade korpen till höger i bild. Tanken var väl mest att bar ta en bild där skogen är central. Först när jag kom hem och synade bildmaterialet noterade jag den bruna klimpen i toppen på en av granarna till vänster. Någon örn såg jag aldrig live. Den måste ha flugit till och från granen både lågt och norrut.

Mera från Storsand

Ytterligare några bilder från lördagens besök vid Storsand.

Känslig precisionsnäbb

I lördags blev det en dryg timme på stranden vid Storsand (Monäs, Nykarleby). Molntäcket höll solen borta och först när jag blev tvungen att leta mig hemåt sprack molntäcket upp. Merparten av mina bilder blev alltså av det grådaskiga slaget.

Men, men... Jag ska väl slänga in ett antal bilder över de få fåglarna som skymtades under nämnda timme på nämnda plats men jag börjar med dessa två.

Kärrsnäppan - Calidris alpina - besitter en medellång och svagt nedböjd näbb. Precis som flera av sina Calidris-släktingar är kärrsnäppan en hejare på att hitta små ätbara kryp en liten bit ner i sanden på någon lämplig strand.

Näbbspetsen är fullproppad av känsliga nervändar. Snäppan trycker ner näbben i marken och känner direkt av rörelserna från minsta matbit. Den lokaliserar bytets position med precision och plockar snabbt och effektivt åt sig av läckerheterna som kan bestå av mask, kräftdjur och blötdjur. Nu under flyttningen äter de nästan uteslutande av byten som lever i vattenbrynet. Under häckningen baserar de födan på den rikliga mängden insekter och behöver alltså inte leka symaskin på stranden.

Förutom att näbbspetsen är högsensitiv är den också rörlig. Kärrsnäppan som sträcker på sig i bilden nedan visar tydligt hur övernäbben kan vinklas uppåt ute i spetsen. För att nappa tag i ett byte under markytan behöver snäppan alltså inte öppna hela näbben - något som förenklar tillvaron en hel del för den lilla fågeln.

Veckans pausfåglar

En lokal fågel-oas är Kråkholmsfjärden i Jakobstad. Med tanke på min svaghet för pippifåglar är det anmärkningsvärt att jag inte drällt runt den sjön mer än jag hittills gjort - nämligen aldrig.

Orsaken står nog att finna i annat än möjligheterna till fågelobservationer. Det har liksom varit viktigare att komma ut och bort till mer avskilda platser där det är lättare att andas. Kråkholmsfjärden är nästan lite för mycket "mitt i" på något sätt. Fullt av bilar som tränger sig på.

I samband med en vända till Jakobstad passade jag idag ändå på att vingla iväg ut till sjön för en liten titt. Utan kikare var jag förstås chanslös när det gällde att se vad det var för klimpar som flöt omkring i fjärdens mitt. En vigg hade i alla fall godheten att slappa på en sten som inte inte var allt för långt borta.

Dessutom kom några sothönor förbi-drivande i motljuset.

Under de fåtaliga minuterna jag var på plats lyckades jag inte artbestämma fler än dessa. Andfåglarna ute på vattnet var som sagt för långt borta och hägern/hägrarna visade sig inte.