tisdag 18 mars 2014

Skräpvargar och hybridhybris?

Kan inte hålla mig från att kort kommentera den pågående vargdebatten (artiklar i Vbl & ÖT). Jag är visserligen absolut ingen vargexpert (eller riktig expert på något annat i naturen heller) men det är allt en knepig väg Eirik Granqvist och Kaarlo Nygren krånglar in sig på när de drar fram hybridkortet. Om man lyssnar på dem (Ett ganska nytt föredrag finns på YouTube) blir man lite lätt konfunderad. Det Granqvist pekar på som bevis för hybridvargar är i sig inget bevis. Det är en serie bilder utan desto mera sammanhang och utan stödjande och granskat referensmaterial. Jag är säker på att Granqvist kan sina vargar - han känner till en hel del om allt möjligt - men det finns ett stråk av något oerhört märkligt i hans agerande. En som vet så mycket som han kunde göra stora avtryck inom zoologin men han producerar (numera) inget som håller för granskningar inom vetenskapsområdet. Därför är det lite lustigt att Vbl och ÖT så kraftigt lutar sig på Granqvist och producerar ett sk. "inkast" som är så klart färgat av en enda åsikt som dessutom saknar stöd inom merparten av forskningen. Där hävdas även att vi finländare (och landsborna i synnerhet) hyser respekt för naturen och vilda djur men att det skall vara "äkta vara". Vad jag kan erinra mig var varghatet absolut lika stort redan innan man pratade om hybrider. Upplever ofta att det inte skulle vara en lögn att svänga på det uttalandet eftersom den vilda naturen oftast möter på störst motstånd just bland landsborna - oberoende dess "äkthet" eller inte.

Skräpbild på "skräpvargar" i Ähtäri. Hybrider hela bunten om man får tro Granqvist och Nygren. Bilden knäpptes under ett besök vid djurparken 2011. Trodde jag hade fler och bättre bilder av just vargarna men av någon anledning var det synnerligen eländigt med resultaten. Hade det här inlägget handlat om vit stork så hade jag nog haft bättre material att visa upp. I intervjun med Granqvist (Vbl 15.3.2014) visas bilder av två olika skallar. Den övre sägs vara "riktig" varg och den nedre är en "hybrid". Skillnaderna är bl.a. att hybriden avslöjar sig pga. en kortare näsa. Det ser också onekligen ut som om den nedre skallen har kortare näsa. Men när jag försökte mäta de enskilda delarna av skallarna och tog de olika perspektiven i beaktande så stämmer inte påståendet. Nos och käkparti är i den närmaste lika långa i de två bilderna. Okbenet har samma längd och hjärnskålen likaså. Kammen för tuggmusklerna är i stort identisk - väl inom vad som är möjliga skillnader mellan kön och åldrar inom en art. Dessutom är stopet - vinklarna ("pannan") mellan nosryggen och hjässan - identiska. Hade varit fint att få se de två skallarna fotograferade ur andra vinklar också.

Är det överhuvudtaget möjligt att prata om hybrider när det gäller vilda vargar? Den genetiska skillnaden är oerhört liten och ute i det vilda så kommer de mest gynnsamma generna ändå att leda till att vargarna trots allt är vargar. Det luktar onekligen mest bara svepskäl om hybridsnacket. Ledsamt att den seriösa forskningen inte tas på allvar och att media än en gång stöder sig på overifierbar kvasivetenskap i de svåra naturfrågorna. Finns mycket att fundera vidare över i ett ämne som detta men det får bli sparat till en annan gång.

Skräpbild på vargar i en liten djurpark i Bayern. Fotot taget 2006.


5 kommentarer:

  1. Media saknar vetenskapsjournalister som kan bedöma om påståenden har relevant vetenskapligt stöd. I stället gör media oftast så att de låter personer med olika åsikt framföra dem, som om de vore likvärdiga. Varken Eirik Granqvist eller Kaarlo Nygren har någonsin publicerat någon enda vetenskaplig artikel inom genetik, det borde vara tillräcklig information för att en seriös journalist skulle hålla sig långt borta från dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tidningarna skulle, om de så önskar, onekligen ha tillgång till den seriösa forskningen och man tycker ju att det inte skulle krävas en vetenskapsjournalist för att bedöma var den mest plausibla informationen finns att hämta. I allt fler fall luktar det mer och mer löpsedelsjournalistik. Granqvist skulle nog ha mycket att ge inom vissa naturrelaterade frågor men slår ständigt bakut. Det måste finnas bakomliggande orsaker till de konspirationsanklagelser som ständigt haglar från hans håll - och de konspirationsteorierna har jag svårt att tro på. Som forskarkåren och vetenskapen ser ut idag så måste det vara i det närmaste omöjligt att pyssla med falskspel "en masse".

      Radera
    2. Jag förundrar mig gång på gång över besserwissrar som säger allt möjligt utan att veta. Kaarlo Nygren har minsann publicerat en massa vetenskapliga publikationer i sin egenskap av chef för statens viltforskningsstation i Ilomants. Själv har jag mest skrivit populärvetenskapligt men också diverse s.k. vetenskapliga publikationer och böcker på tre språk varav två behandlat också mycket genetik. I 16 år var jag Helsingfors Universitets Zoologiska Museums chefskonservator som jag förändrade helt och höll då också föreläsningar i däggdjurens morfologi och anatomi på både den finska och svenska sidan samt vid Veterinärmediciska Högskolan. Jag har planerat utställningarna vid sex finländska naturhistoriska utställningar. Byggt upp ett evolutionsmuseum, ett naturhistoriskt museum samt fyra paleoantropologiska museer i Frankrike. Suttit i styrelsen för FN organet ICOM/NATHIST (naturhistoriska kommittén vid internationella museirådet) under två mandatperioder. Designat naturhistoriska museer och och utbildat museispecialister i Kina och Thailand. Agerat faunaexpert åt ryssar och amerikaner och runt om på vårt klot. Nog farao vet jag hur en varg skall se ut och om ni hittar en mera meriterad person i ämnet så sträck upp handen!
      Eirik Granqvist

      Radera
    3. Frågan kvarstår. Med den erfarenheten och expertisen - vad är det som gör att det kunnandet inte verkar vara förankrat i rådande forskning kring dessa djur - eller tvärtom - att rådande forskning inte verkar vara förankrat i din expertis?
      Trots att jag tycker att jag är ganska bra på att söka fram material (artiklar, avhandlingar, rapporter) har jag inte riktigt hittat några sådana som kunde ge det behövliga köttet på benen när det gäller det nordiska hybrid-spåret. Jag tar gärna del av de texterna. Tyvärr gav inte föreläsningen (på youtube) den typen av evidensbaserat material. Det var huvudsakligen ett collage av bilder tagna från nätet och de säger ytterst lite om den nordiska vargpopulationen.
      Men det finns kanske mer?

      Jag är under inga omständigheter intresserad av annat än den forskning som bedrivs och vad den leder fram till (oberoende ämne). En av de centrala bitarna inom forskning är att man går igenom olika former av tillgängliga fakta. Ifall fakta leder i olika riktningar måste informationen vägas och det plausibla svaret finns då att finna i den riktning dit de mest logiska och sannolika ledtrådarna pekar. Det betyder att forskare får justera sin kunskap vartefter nya fakta kommer fram. Forskare borde i den bemärkelsen inte ha åsikter som gödslar den egna prestigen. Prestige existerar givetvis ibland när det handlar om teser och teorier vars svar ännu behöver hittas men när klara fakta står på bordet skall man kunna förstå materialet och sas. rätta sig efter det.
      För min del finns det verkligen ingen prestige i att tro det ena eller det andra. Jag har alltså inga problem med att ta till mig nya fakta som vänder gamla "kunskaper" på ända. Det är ju det som är en av behållningarna med vetenskap. Som tur är får jag vara lekman. Jag behöver inte sätta min näsa i blöt när det gäller yrkesmässigt biologiskt arbete. Jag får vara jurymedlem som lyssnar på advokaterna och ta ställning till deras framföranden. Jag får tro på den som framlägger övertygande fakta i målet.

      Alla muséer och utställningar som ditt arbete resulterat i är gott i sig. Imponerande på många sätt. Men tyvärr räcker det inte heller som evidensmaterial i t.ex. frågan om våra sk. varghybrider. Att veta hur en varg ska se ut - likt en hund-utställningsdomare - och bestämma vad som är riktig varg eller hybrid är också en vansklig väg att gå. Då har vi direkt en helt ohållbar och närapå gränslös situation. Om vi ska börja okulärbesikta vargar och knäppa dem på basen av en "ras-domares" utlåtande har i förlängningen inte ens de mest "rasrena" vargarna skuggan av en chans. I varghatet görs det ingen skillnad på hybrid eller "riktig" varg.
      Hela diskussionen skulle absolut gynnas av en gemensam och saklig debatt där alla tänkbara aspekter dryftas.

      Radera
  2. Inom de skandinaviska vargprojektet har man pga av dessa rykten tvingats klargöra att man från de 1200 DNA prover man har aldrig någon sin funnit hundhybrider utom i ett fastställt fall i Norge:

    http://www.slu.se/Documents/externwebben/nj-fak/ekologi/forskning/skandulv/skandinaviska-vargarnas-ursprung.pdf

    SvaraRadera