lördag 7 december 2013

Skarvdebatten. Del 2

Det är länge sedan jag gjorde första inlägget i något jag tänkte skulle vara inledningen av en serie debatt-bidrag. Vi är nu tidsmässigt långt ifrån sommaridyller och störande skarvar men här är i alla fall fortsättningen.

I del 1 tog jag upp taxonomin och biologin. Här blir det fråga om estetiken och frågan om utrymme för dessa fåglar.

Den pågående debatten är känslofylld och således inflammerad av hetska utfall och lögnanklagelser. Facebook-sidan ”Vi som är emot skarvarna” visar tydligt hur snedvriden debatten blir. Den absoluta merparten av dem som skickar kommentarer är bestörta över koloniholmarnas utseende. Det är dessutom fler som skriver hur ful skarven är, än som oroar sig över den lokala fiskerinäringens framtid. Den debattslagsidan tycks peka på att flertalet verkar bry sig mera om någon slags naturestetik än om ekologi-/fiskeri-frågor. Det är klart att man kan och får tycka att en skarvholme är motbjudande men samtidigt finns inte definitionen vacker och ful i naturen och vi kan inte börja kräva att natur ska skötas utgående från vår subjektiva och känslostyrda syn på naturromantisk estetik. Längs den vägen finns varken faktabaserade kompromisser, beslut eller gränser. Lika viktigt är det att inte slå bakut på galet sätt när kommunikationen med myndigheterna gått i baklås. Utplacerade minkar - som det både hotas med och ryktas om - leder bara till andra sjöfåglars död, eftersom minkarna inte kan trivas i de stressfyllda skarvkolonierna och istället simmar iväg till andra holmar. Den typen av agerande kan omöjligt leda till större förståelse hos myndigheterna. Skarvmotståndarna menar även att NTM-centralen och miljöministeriet inte kan sin biologi men uppvisar samtidigt egna logikhaverier i ämnet. I det stora hela är det dock större risk att både fiskbestånd och skärgårdsestetik hotas långt värre av andra faktorer än skarvarna i den giftgöl vi kallar Östersjön.

Om vi nu ändå faktiskt ska gå in och kika på den där estetiska katastrofen (skarvholmarna) som så många hänvisar till, så bör vi samtidigt se på lite siffror.
Finlands kuststräcka (ryska gränsen till Torne älv) är ca 1250 km lång. Det är den grova mätningen. Mäter man kringelikrokarna längs kusten kommer vi till 6 299 km och med alla holmar i beräkningen så kommer vi till en siffra på 46 908 km. 
Längs kusten har vi hela 80 897 holmar på 1 ar (100 kvm/10x10 m) och större. Om vi räknar öarna som är 1 ha (1000 kvm / 100x100 m) och större blir siffran ca 30 000.
Under sommaren 2013 räknades 18 580 bon fördelat på 36 st kolonier och 62 st holmar/skär. Det betyder att antalet skarvholmar är 0,2 % av de större ( > 1 ha) öarna och 0,08 % av kustens alla holmar ( > 1 ar). Ur estetisk synvinkel är alltså ”förstörelsen” högst 0,8 promille (0,08%) av våra holmar och skär. Eftersom skarvarna vill bo på holmar så är den ”förstörda” andelen vyer längs vår kust (med fastlandskusten inräknad) egentligen mikroskopiskt liten. 

Ifall skarvarna lämnas orörda - dvs. ostörda och med möjligheten att föröka sig ohejdat - så kvarstår frågan kring hur deras fortsatta invasion framskrider. Det är en synnerligen hypotetisk fråga som beror på ett flertal faktorer. Tillgången på föda är givetvis en central påverkare. I nästa inlägg kring det här ämnet försöker jag kika mera på deras matvanor och fiskerinäringen. I korthet kan jag dock konstatera att det dock tycks vara så att fiskfångsterna inte verkar gå neråt i antal. Enligt landets officiella statistik håller yrkesfiskeriet sina fångster ganska konstant - t.o.m. med en viss ökning av flera arter de senaste åren. Övriga fiskätande fåglar (skrakar, skäggdopping, grisslor etc.) tycks dock backa en aning. Är det så att skarvarna blir fler på bekostnad av de andra fisklevande fåglarna? Problemet är nog snarast att man i nuläget inte riktigt kan svara exakt på hur alla faktorerna påverkar varandra. Östersjöns generella hälsosituation är sannolikt en av de absolut viktigaste aspekterna när det gäller fågelarternas förmåga att hitta föda och i förlängningen reproducera sig. Hur många fiskar av enskilda arter som de facto finns i Östersjön (Bottenviken) är i mångt och mycket en beräkning på de fångster som fiskerinäringen tar. Men hur ser det ut för de fiskar (arter) som inte kommer med i den statistiken men som givetvis är föda åt både skarvar och skrakar? Är det en ökning av de fiskarna som gör att skarvarna trots allt fått möjlighet att expandera? Om så är fallet - vad är då orsaken till de fiskarnas (små karpfiskar som sarv osv.) numerära uppgång? Svaren på dessa frågor får hittas på annat håll än i det här inlägget (jag har inte sökt svar - än).

Ja - det där med hur länge de kommer att öka? Kommer holme på holme att ruineras av allt fler och större bajsande skaror? Om inget görs (jakttillstånd eller civil olydnad i kolonierna) så kommer antalet säkert att stiga ytterligare en smula. Men ser vi på statistik hos arter som ”invaderar” nya områden så är det en kurva som givetvis alltid avtar och dessutom ofta igen pekar neråt innan antalet stabiliseras. Ökningen av skarvarnas antal har avtagit de senaste åren. Det kan (obs. kan) tyda på att vi närmar oss det antal skarvar som rent biologiskt ryms och platsar längs våra kuster. Det kunde också antyda att vi egentligen inte behöver göra något för att hejda dessa skarvar. 
Kolonierna kommer i och för sig högst sannolikt att byta boholmar med jämna mellanrum. Det betyder dock inte att antalet ödelagda paradis ökar. Gamla skarvholmar blir snabbt alldeles överväldigande lummiga på nytt så det är ingen orsak till panik. Summa summarum får jag ändå intrycket av att skarvarna på något slags vänster borde tyckas kunna få plats i Östersjön - med Bottenviken inräknat. 

I ett kommande (del 3) inlägg försöker jag kika lite på det där med ”importen” och ”inplanteringen” av underarten sinensis samt deras födoval i relation till yrkesfisket med dess huvudsakliga fångster.


2 kommentarer:

  1. I Danmark har antalet skarvar minskat med 36% sedan 2006, och antalet är nu lika lågt som det var 1990:

    http://dce2.au.dk/pub/TR26.pdf

    Sedan är ju skarvens skydd av andra fåglar också intressant,

    SvaraRadera
  2. Tack för länken. Den hade jag inte sett tidigare.

    SvaraRadera