Två sovjetiska objektiv

Årets Juthbacka-marknad resulterade i ytterligare ett införskaffat Industar-objektiv.

Industar var en sovjetisk (Ukrainsk) kamera och optik-tillverkare som oftast gjorde kopior - eller i alla fall nästan kopior - av Leica och Zeiss.

Flera av Industar-objektiven höll riktigt bra kvalitet och de kan vara intressanta införskaffningar eftersom de håller en avsevärt lägre prisnivå än motsvarande "original". 

Längst till vänster på bilden ovan är årets nyförvärv. Det är ett Industar-50 3.5.

Fattningen är M39x1 (alltså gängningen), bländaren är 3.5 - 16

I mitten ett Industar-61 2.8 som jag köpte förra året.

Fattninen också på detta M39. Bländaren är 2.8 - 16.

Längst till höger ett EL-Nikkor 50 2.8 som köpts via Ebay.

EL-Nikkor är objektiv för förstoringsapparater och de monteras omvänt på kameran (el. bälgen). Normalgängningen är M39x1 men när det monteras omvänt använder jag stepringar från bälgens M42 till objektivets filtergängning på 40.5.

Har använt EL-Nikkor som "standard-objektiv" vi det mesta av mitt makrofotograferande. Ett 105 mm för småkrypsjakt utomhus och detta 50 mm för lite "studiofotografering" inomhus.

Här följer en snabb och marginellt vetenskaplig jämförelse objektiven emellan.

För en dylik bild skulle jag normalt göra en fokus-stackning men i detta första objektiv-test får det duga med en exponering.

Industar-61. Bländare 5.6. Slutartid 1/10. ISO 100

Objektivet är inte i gott skick och det har gruvligt repade linser. Troligen någon som putsat för intensivt med för grov utrustning.

Pga. sin kvalitet finns ingen användning för objektivet annat än möjligen som normalt 50mm-objektiv i experimentella syften - alltså inte som makro-objektiv.

Årets anskaffning Industar-50. Bländare 5.6. Slutartid 0''4. ISO 100. Exp.komp +2/3.

EL-Nikkor-50. Bländare 5.6. Slutartid 0''3. ISO 100. Exp.komp +2/3

Fokus träffar inte exakt på samma plan i de två bilderna men ett första intryck är att det gamla sovjetiska objektivet har en del att erbjuda. Dels har det skärpa som inte behöver skämmas för sig (jämfört med EL-Nikkor) och dels bjuder det på hyfsade kontraster. 

Med lite mer omsorgsfullt riggad "ministudio" och ljussättning går det också att hämta mer skärpa hos båda objektiven. Detta blev som sagt bara en snabb jämförelse.

Industar-50 skulle också vara intressant att använda som normalt 50mm-objektiv. Då behöver jag en EOS-M39-adapter eller EOS-M42 och en stepring M42-M39.

Fruktflugan som fick agera modell är knappt 2 mm lång.

Liten träpinne på fel ställe

Risk för felträff på den här fjärilen men jag tror att det är ett lite extra mörkt exemplar av träfärgat jordfly - Axylia putris. Jag kan dock ha helt galet fel.

Edit: Jag hade helt galet fel!

Det är givetvis ett mantelfly och då endera mindre mantelfly - Xylena vetusta - eller större mantelfly - X. exoleta. Jag sätter pengarna på det förstnämnda.

De har ett vingspann på 55-62 mm (båda arterna exakt lika stora trots namnen). Larverna hittas på flera olika växter. Mindre mantelfly är det vanligare och mer utbredda (norrut) av de båda.

Sitter detta fly på rätt plats - alltså på en trädgren och inte en dörrkarm - så är det en perfekt imitation av ett bladfäste eller en avbruten kvist. Huvudet och speciellt "ansiktet" ser närmast ut som om det kom från en bisonoxe men jag tror inte att den likheten resulterar i extra skydd mot fiender.

För övrigt är det märkligt att jag inte hade sinnesnärvaro att faktiskt ta ett par bilder på lite avstånd så att hela fjärilen bättre faller inom ramen för skärpedjupet. Nu blev det bara närbilder med koncentration på huvudet. Så kan det bli ibland.

Trailer

Flugsnapparföräldrar

För en vecka sedan (länk) lade jag ut några bilder på flugsnapparungarna som huserar i vår trädgård. De är fortfarande kvar och föräldrarna är ständigt i närheten.

Passade idag på att ta några bilder av dem också.

Äppelträden har rikligt med frukt i år och det lockar en hel del insekter vilket flugsnapparna givetvis utnyttjar. 

Arten är alltså grå flugsnappare - Muscicapa striata

Bienn

Senaste vecka och helg gick nästan helt åt till cykeltävlingar (både arrangemang och tävlande) så all övrig aktivitet fick i det närmaste stryka på foten. Den här bilden är redan en dryg vecka gammal.

Kungsljusen (Verbascum thapsus) blommar - eller har i alla fall blommat. Vi har inte haft "kontrollerade" plantor på många år men varannan sommar dyker de upp på allehanda lämpligt solbelysta och torra platser ute i trädgården och året därpå blommar de. Blomspiran lockade många av dessa små flugor.

I kompostens underbara värld

Ännu ett möte med kortvingen Ontholestes murinus. Den här gången träffade jag på den där den hör hemma - nämligen i en av komposterna. I motsats till den förra som jag hittade ovanpå en betongplatta mitt på ljusa dagen så var den här pigg och alert. Den vägrade hålla sig stilla och posera lydigt framför kameran. Dess högsta önskan var nog att bara får dra något ruttet över sig.

Även bofinkarna...

... frekventerar trädgården och de håller ihop som par. Här sitter honan i vår gamla rönn. Hanen var precis intill men höll några löv mellan sig och kameran.

Fågellivet på tomten är nästan lika livligt nu som på våren men så har vi garanterat massor av småkryp uppe i träden och fåglarna behöver hålla sig i trim inför vad som komma skall oberoende om de övervintrar eller flyttar.

Flugsnapparungar

Trädgården är i dessa dagar fylld av småfåglar. Det är sångare, blåmesar, sädesärlor och framförallt grå flugsnappare. De sistnämnda har ett antal ungar som är flygga men fortfarande beroende av föräldraparet och det är ett intensivt pipande uppe i trädens lövverk.

Komp-ostkorv

Oryctes nasicornis - eller på svenska: Noshornsbagge - finns sedan många år på den plats i trädgården där vi samlar trädgårdsavfall - dvs. gräsklipp, löv, nermalda kvistar och annat som inte behöver komposteras i en sluten, rått-säker behållare. Intill lövkomposten samlas också en del sågspån. Det kommer (tidigare) från de kaniner vi hade och numera från två marsvin. Sågspånet placeras skilt eftersom det inte bryts ner så fort. Bland detta sågspån trivs noshornsbaggarna och främst deras larver som tar 3-5 år på sig innan de förpuppas och före det kan bli uppemot 10 cm.

Förra året hade vi många vuxna baggar i lövkomposten och de lät höra ett konstant, dämpat "dunkande" från sina grävda gångar. Den här larven togs ut ur komposten för ett litet filmprojekt och jag passade samtidigt på att knäppa en bild i all hast. Lite märkliga ljusförhållanden men så var det också anpassat för filmandet.

Inga djur skadades i filmen och larven fick snabbt åka tillbaka till komposten.

Dessa stora insekter är ofta bemängda med små kvalster som håller till bland larvens ben och inne bland vecken.

Grönt rotfly

Ett av de nattflyn som avviker från familjens vanliga grå-bruna uppenbarelser är grönt rotfly - Staurophora celsia. Det här lite slitna exemplaret gömde sig långt nere på en staketstolpe och exponerades när gräset runtomkring revs bort i samband med att staketet skulle målas. Fjärilens larver lever av gräsrötter.

Mickelsörarna. Del 29 - Lärkfalk vid Norrskat

Nu är det här visserligen en lärkfalk - Falco subbuteo - som fotograferats vid Norrskat (Köklot) men bilderna får ändå vara med i den långa Mickelsörarna-följetongen som härmed avslutas.

När båten kom in mot hamnen i Norrskat kretsade falken över skogen bredvid inloppet. Ett par gånger sågs den fånga något som den åt direkt i flykten. Troligen insekter av något slag. Det kan exempelvis ha handlat om en myrsvärm eller någon annan samling insekter som svävade över skogen och som lärkfalken tullade på.

Lärkfalken är en synnerligen elegant rovfågel och den är en passande avslutning på dessa inlägg. Lärkfalkar kunde förövrigt ses över några olika holmar ute vid Mickelsörarna så vete katten om den inte är lite av en karaktärsfågel för området.

Rovfågel och rovfågel förresten. Alla fåglar som äter andra djur större än insekter kan väl kallas rovfåglar men idag vet vi att falkar rent släktskapsmässigt ligger närmast tättingar och papegojor. Falkarna hör alltså inte alls till samma ordning som de egentliga rovfåglarna.

När genetiken kommer in i bilden så förändras olika släktträd ibland en hel del.

Mickelsörarna. Del 28 - Sista skarvbilderna för den här gången

Näst sista Mickelsörarna-inlägget för den här gången får bli ytterligare några skarvbilder och nu tänker jag hålla mig från att orera om dess existens eller påverkan i våra vatten.

Mickelsörarna. Del 27 - Tobisgrissla

Båtresan från Kummelskär till Norrskat gick ytter om Mickelsörarna och det var fint att få se Ritgrund, Gråsälsberget och Rödgrynnorna innan vi åter kom in mot Norrskat.

Tobisgrisslor - Cepphus grylle - hade vi skymtat många gånger ute i vattnet men jag hade aldrig kommit åt att få vettiga bilder. Någonstans utanför Aspskäret (Mickelsörarna) var dock denna grissla så pass nära att resultatet bara blev dåligt och inte hel-uselt. Mulet var det givetvis också så grisslan är bara en mörk skepnad i det grå vattnet.

Trots att jag tidvis befunit mig både ofta och länge på platser där både tordmule och tobisgrissla hör till vardagen får jag fortsättningsvis en känsla av att de är lite halvexotiska och spännande att se.

Mickelsörarna. Del 26 - Koltrast

Koltrasten - Turdus merula - hade jag sett några gånger i närheten av stationen under de föregående dagarna. När vi väntade på båten som skulle ta oss till Norrskat i samband med fredagens hemresa hoppade trasten fram på gården. Ett par fotografier hann jag trycka av innan han åter letade sig in bland högre gräs på jakt efter spralligt och knastrigt smågodis.

Mickelsörarna. Del 25 - Ladusvala

In under bryggan vid Kummelskärs hamn har ladusvalorna sitt bo. Det intensiva tjittret och tjattret vid bryggan var på något sätt väldigt hemtrevligt.

Om inte allt för länge drar de och många andra småfåglar iväg till Afrika. Vi får innerligt hoppas att så många som möjligt lyckas undgå alla de fångstnät och klisterpinnar som placeras ut på sina håll vid Medelhavet. På insändarsidor och andra debattforum läser och hör man ibland om att katastrofvarningar gällande miljön bara är tomt skrammel men jag måste nog säga att jag är allt orolig över hur artrikedomen och balansen ska kunna upprätthållas när beskattningen på vissa arter trots allt är så pass hård som den är.

Mickelsörarna. Del 24 - Hussvala

Runt stationsbyggnaden susar hussvalorna - Delichon urbicum - in och ut bland molnen av svävande och dansande insekter. På stationens tak satt ungfåglarna och föräldrarna kom och såg till dem med jämna mellanrum.

Mickelsörarna. Del 23 - Grå flugsnappare

På Kummelskär passade en hel del olika småfåglar på att förse sig av överflödet på insekter. En av dem var den grå flugsnapparen - Muscicapa striata - som här har gjort skäl för namnet och snappat en fluga - nämligen en blomfluga ur släktet Helophilus (kärrblomflugor). Troligen är det en Pendelblomfluga - Helophilus pendulus.

Mickelsörarna. Del 22 - Stenskvätta

Stenskvättan - Oenanthe oenanthe - Ser man allt mer sällan numera men bland bumlingarna ute i skärgården hittar den boplats och skydd mot fastlandets och kulturmarkernas katter. 

Ännu förra sommaren hade vi ett häckande par i kvarteret men i år har jag inte sett till dem.

Men inte går den helt säker på holmarna heller. Katterna är måhända inget problem men de ersätts istället av minkar.

Nya igelkottar

Ska passa på att ta en tillfällig paus i publicerandet av material från Mickelsörarna.

Tre olika igelkottar - Erinaceus europaeus - brukar besöka vår gård. Den ena är en hona som sannolikt "bor" någonstans i kvarteret - möjligen under ena grannens uthus - och de två övriga är hanar vars revir kanske möts just här. Under försommaren pågick en kamp hanarna emellan. Föremålet för deras kamp var givetvis honan i fråga. Vem som vann vet jag inte men någondera hanens gener har nu gått vidare för här om dagen hade vi den här lilla krabaten ivrigt sökande efter små smaskiga godsaker bland alla gamla löv på marken. Hen var väl sisådär 15 cm lång och verkade ha blivit självständig och lämnat mamman - vilket de gör vi ca 6 veckors ålder.

Mickelsörarna. Del 21 - Silltrut

Ute vid den ena holmen där skrakholkarna skulle sättas upp bor normalt en koloni silltrutar - Larus fuscus. Den här dagen var endast några få trutar på plats.

Om man överhuvudtaget kan prata om favoritfåglar - och det kan man kanske - så har silltruten varit min favorittrut (ja t.o.m. favorit-vitfågel) sedan barnsben. Det är ungefär som om den på något sätt känns mer "sofistikerad" och elegant än de två övriga trutarna.

Silltruten är klassad som sårbar (VU) eftersom den lätt drabbas av störningar och predation under häckningen samt miljögifter på häckningsplatser men framförallt på övervintringsorterna.

Mer om det, silltruten som sådan och lokalt pågående ringmärkning finns bl.a. att läsa på Jakobstadsnejdens Naturs hemsida.

Mickelsörarna. Del 20 - Äntligen tordmule

Innan vistelsen vid Mickelsörarna hoppades jag få återse våra båda österbottniska alkfåglar. Tobisgrisslan kunde ställvis skymtas här och var bland vågorna. Den har för tillfället en övergångsdräkt mellan sin sommar och vinterskrud. Grisslorna höll sig ofta en bra bit bort från båtarna och de väljer dessutom oftast att dyka när de känner att man kommer onödigt nära.

Tordmulen - Alca torda - lyste med sin frånvaro ända till sista dagen av lägret. Skogsarbetet var klart för året och kvar återstod att föra ut ett flertal skrak och knipholkar till olika holmar. Båten jag befann mig i skulle ta några skrakholkar till två småholmar. På väg till dessa kom så äntligen en ensam tordmule förbihastande och beredd med kameran var jag givetvis inte men en typisk "halvsuddig, snett bakifrån" blev det trots allt.

Bättre än inget? Tja, jag vet inte men här är den i alla fall.

Mickelsörarna. Del 19 - Glupskt gäng

Under torsdagskvällen (1.8) Satt jag ett par timmar på västra sidan av Kummelskär. Solen var redan lågt och det blev svårbearbetat disigt motljus. Samtidigt var det på den sidan som fåglarna fanns.

Bl.a. var det full rulle med det här gänget unga storskrakar och deras mamma. I art-typisk stil rusade de planande hit och dit samt dök om vartannat. De kom även upp med byte och i bilden här ovan är det en abborre som får finna sig i att åka ner i en skrakmage.